Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 1

Högländaroen. Roman at Balduin Möllhausen. (Fri. öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN Den, som några veckor förut hade kastat en flyktig blick i mutter Tiegels rum för slutna sällskap, då Theodor och Magnus von Lehmburg der hade sitt föga uppbyggliga samtal, skulle säkert genast hafva igenkänt den sistnämnde, icke blott på hans ansigte med de markerade drasen och de täta mustacherna, utan äfven på hans drägt, som nästan var oförändrad. Ian bar nemligen samma upp till hakan genknäppta rock, samma flottiga mössa och snedgångna stöflor, men till skydd mot nattluften hade han slagit en brokig yleami omkring hals och rockkrage. Hans följeslagerska var ännu ung, hon orde knappt hafva uppnått sitt tjugosjette ir, dock tycktes hennes slappa, bleka, innu rätt vackra ansigte antyda en hözre ålder, hvilket intryck åter försvagades senom ett par mörka, ganska lifliga ögon. Hennes drägt erbjöd en sällsam blandning af lyx och torftighet: Hennes storrutiga klädnings egendomliga rasslande förrådde ett dyrbart tyg. Detsamma var förhållandet med hennes korta, svarta paletå. Deremot skulle man vid en tillräckig belysning lätt hafva upptäckt, att båda lessa plagg voro mycket nötta och synx) Sa I T Nn 24