atlliga nalkande person under denna n tystnad. Först vid en af de sista lyktorna stannade de för att rådslå om den riktning, som nu borde tagas, och då den matta belysningen träffade dem, visade det sig att det var en man och ett fruntimmer, hvilka voro föga ändamålsenligt rustade för en vandring i den kalla, fuktiga höstnatten. (Forts.)