Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 1

Högländaren.) Roman af Balduin Möllhausen. Cril öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN , Ö Barn, var då förnuftig! Han har bestämdt icke sett dig. Jag skall fråga honom, och då skall han be om ursäkt, ty den som förolämpar min broms förolämpar äfven mig, heh! Men du bör inte vara ond på honom. Det fattades blott att öppen missämja uppstod er emellan, heh, det vore sköna historier! — Du tror väl att du med sagra ord kan lindajj mig om fingrarne? frågade Gabriele med ett så älskeligt trots, att majoren ej kunde underlåta att flera gånger klappa den bortskämda älsklingen på kinden, — då misstar du dig mycket, min hjertepatriark, fortfor hon med ett ljuft leende. — Din förklaring till förmån för Fortis tillfredsställer mig ej, kan ej tillfredsställa mig. Fortis tänkte genom sin uraktlåtenhet af höflighetens fordringar att åter riktigt mästra mig. — Det är således din oemotsägliga åsigt? heh? — Min motsägliga åsigt, heh, skämtade Gabriele till majorens fröjd. — Om du är så skarpsinnig, så har du väl goda skäl för din åsigt? — Ja, min dyraste patriark. Om jag till exempel frågade Fortis hvarför han ) Se H.-T. N:o 33.