Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 1

MV HM 922— darmeri, åtminstone icke i detta egendomliga land, kan göra räkning påEn annan sak, som på sednare tiden väckt mycket uppseende, är det så kallade Baby sarming. En person annonserar i tidningarne, att ett barnlöst folk önskar mot veckobetalning åtaga sig skötseln af dibarn eller mindre barn i sitt hem. Eller ock: eu person, som mistat sitt barn samt är gift, önskar emottaga barn i vård. Naturligtvis nöjer man sig ej med ett, utan tager emot så många som anmäla sig, hvadan på dylika ställen ofta är ett riktigt hittebarnshus. Barnen uppsödas med diflaska och underkastas både svält och andra lidanden. Genom de många dödsfall, som på sednare tiden bland barn inträffat, har man kommit underfund med dessa bedrägerier, fullt ut så brottsliga som mord, och en allmän jagt är anställd inom alla församiingar, för att utrota dylika anstalter. Benämningen på dem äri sanning mycket uttrycksfull och betecknande. I sammanhang härmed ha åtskilliga förslag blifvit framkastade, syftande till att åstadkomma en god behandling af små barn, som öfverlemnats i främmande händer. Ett af dessa förslag är råis orginelt. Som man vet, utkasta engelsmännen Årligen millioner på priser vid utställningar för bästa hästar, fäkreatur, tår; svin, höns, änder, gäss, kaniner, hundar, kattor, foglar m. m. samt utdela än flera millioner till fattighjelp, och dock ser man dagligen, att folk svälter ibjel. Hvarföre då ej utsätta olika slags priser i olika kategorier för väl uppfödda och underhållna barn? Är menniskan af mindre värde än ett får, ett svin eller en katt? Att hindra dylika barnuppfostringsanstalter torde vara svårt nog, äfven på laglig väg, och finnas måste de, så länge sedligheten står på den låga ståndpunkt den gör och måste göra i en sådan stad som detta Babylon, med sådan rörlig och lös befolkning, Detta förslag hörde jag samtalsvis framkomma under kreatursutställningen före Jul, hvarest man såg oxar, får och svin digna under bördan af sin fetma. Svinen voro ena riktiga svin, som endast liggande kunde intaga sina mål. Priserna utdelades till ett belopp af öfver 100,000 rdr, och samtidigt stod hvarje dag i tidningarne att läsa om huru menniskor dött at svält. Fattigvården gör hvad den kan, och i vissa församlingar hotar den med taxeringar, som år från år ökas, ty uselheten växer öfver öronen. Enskildte utdela väldiga summor, legater finnas i mängd, men saken är, att här liksom annorstädes erhålla de, som mest behöfva och hvilka äro tysta, minsta hjelpen. Det är en hård nöt att knäcka, denna fråga om fattigväsendets ordnande, men den nya liberala regeringen har tagit itu med saken på allvar, och en af henne tillsatt komit6 har börjat sina arbeten med den utgångspunkt, att fattigvården bör stå under en kontroll, dock med bevarande af kommunens oberoende; samt att donationsfonderna skola vara under denna kontroll, så att en beräkning må kunna göras hvad hvarje kommun af dem har att påräkna. Såsom nu sker, utdeias från många donationer understöd, utan att hvarken fattigvården eller de öfriga direktionerna för välgörenhetsfonder veta något derom. Derigenom kunna ofta oförskämda, lättjefulla personer från flera håll erhålla pensioner och understöd, samt sålunda lefva ett makligt lif, då andra, hederliga, men genom olyckor och motgångar fattiga blifne, få vara utan hjelp. Jag känner från en stad i mitt sosterland, huru en ingalunda lastgammal enka, som väl kunnat förvärfva sig bröd med eget arbete, på så vis uppbar från olika kassor årligen understöd. Hon lefde ett makligt lif, höll sig piga, hade en liten våning och inbjöd allt som oftast till .kafterep och thö-soupter. Sådant kunde ej försiggå om fattigvården i hvarje kommun stod i nära förbindelse med direktörerna för välgörenhetssonderna, ty ingen kan bättre än fattigvården, med tillbjelp af tillsyningsföreningen, bedöma hvilka som skola hjelpas, när och med huru mycket. En hederlig arbetare och familjefader faller i sjukdom, han har då ingen inkomst; utan bara utgifter; man vill ej söka understöd så länge man har något att pantsätta, och så pantsättas till och med verktygen. När han åter tillfrisknar, saknar han medel att skaffa sig arbete, och snart nog faller hela familjen fattigvården till last. Detta är ej undantag, utan dagliga fall. Deremot kunde med samverkan af de olika fonderna alltid någonstädos medel finnas, att vid dylika fall hjelpa på benen igen, om ej annat så dock i form af lån, att återlösa panterna. Ty många af dessa stackars menniskor hafva ambition och äro hederliga. Nyheterna för dagen äro få, såsom alltid denna årstid. Från Zanzibar har man bref från d:r Kirk, att Livingstone ännu ej afhöres, utan tror man att han sortsitter, för att fullända sina upptäcktsresor, i stället för att vända hemåt. För öppnandet af parlamentet denna månad gör man stora tillrustningar, ty drottningen tänker denna gång sjelf hålla trontalet samt öppna parlamentet med samma stora ståt, som fordomdags. Handtverkare äro i fullt arbete öfverallt med uppfiffning, rentvagning och tapetsering. Hvad det kostar att blifva M. P. (Member of Parliament), äfven då inga andra än strängt lagliga utgifter gö kan man — 1 — 24 A.