Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1869, sida 1

— — — — — och alltmera befästades hos honom den plågsamma öfvertygelsen, att Fortis var majorens son samt bestämd att utträngå honom från ett arf, hvilket han i mångs år varit van att betrakta som sin egen. dom. Utan att majoren märkte den egentliga anledningen, rönte han äfven så tillvidg inflytande af sin brorsons sinnesstämning att den värme, hvarmed han hängifvit sig åt sin faroritsysselsättning, småningon kallnade. Hastigare än vanligt ordnade han alla papperen på bordet noga efte: årtalen, hvarefter han åter dolde dem : portföljen och lade in denna på sin plats Mer så snart han ej längre såg sins skatter, hvilkas anblick nästan verkade berusande på honom, förändrades äfver hela hans väsen. Lifligheten i hans rörel ser öfvergick till en afmätt värdighet hans ögon sågo sig omkring med klar sjelfmedyvetande, korteligen i hvarje tun var han åter den stolte adelsmannen, son med oaslätlig stränghet mot sig sjelf oci andra heldre uppoflrar sitt lif än någor af sina rättigheter. Den i ifvern glömda pipan brann ånyo högt ljödo hans fasta steg genom rum met, och likt en patriark, som icke blot är sina underlydandes, utan äfven alla sin: anförvandters öfverhutvud, lät han sin: blickar blott flyktigt hvila på sin bror son, till och med då han talade me honom. Men äfven Theodor hade återvunnit sh öfverläggning. Hans känslor hade blifvi tillbakaträngda inom försigtighetens skran kor. Med slug beräkning sökte han at föra samtalet på Fortis för att söka full komna den bild, som hän uppgjort rö