edd som en mycket duglig diplomat, och allades derifrän till Paris för att öfveraga ledningen af de utrikes angelägenheerna, då Droyun d Lhuwys måste afgå, emelan han låtit öfverlista sig af Preussen. som bekant är, har Frankrike icke under le tvenne år, Moustier var utrikesminister, agit initiativet i någon europeisk fråga, an inskränkt sig till en afvaktande poitik. Åhörareplatserna i lagstiftande församingen voro den 1 dennes besatta med anedning af Benoists interpellation angående örsamlingsrätten; förhandlingarne motsvaade emellertid icke publikens förväntan. Benoist, som tillhör det konservativa pariet, utvecklade i ett kort tal, att han och nans liktänkande ingalunda framställt interpellationen för att förmå regeringen till att itertaga någon af de lemnade friheterna; len var endast framställd för att erhålla cännedom om huruvida regeringen ansåg ig stark nog att kunna möta de faror, wilka lagen angående församlingsrätten nöjligen kunde framkalla. Justitieministern Baroche förklarade äfven i korthet, let regeringen kände sig stark nog att ned lagliga medel undertrycka hvarje oordning, som kunde uppstå genom missbruk if församlingsrätten. Efter Baroche besteg Ollivier talarestolen för att framhålla, let man gjorde orätt uti att tillägga det något stormande utöfvandet af församlingsUätten i Paris någon synnerlig betydelse. Endast ett obetydligt antel personer delog i politiska möten, och då ötverspända dåeer der kommo på tal, funno de ett korrektiv i den allmänna meningen. Pelletan örklarade i oppositionens namn, att den cke ville deltaga i denna diskussion. Benoist återtog derefter sitt förslag till interpellation, och församlingen öfvergick till dagordningen. Enligt ,,Gaulois gå rykten om, att marinministern Rigault de Genouilly skulle afgå samt att vice amiral Bouet-Villaumez — bland annat bekant för sitt tal förliden sommar i lagstiftande församlingen för den franska flottans förökande och upprättandet af franska generalkonsulater i de vigtigaste preussiska hamnstäderna — skulle vara bestämd att intaga hans plats. Angående telegrafens meddelanden om de i Algier utbrutna oroligheterna erfar man följande: En del af stammen UledSidi-Sheik synes hafva infallit på stammen Uled-Sidi-Naceuers territorium vid foten af Djebel-Amur, och de franska garnisonerna i Laguat, Geryvilli och Tiaret hafva genast vidtagit nödiga åtgärder för rörelsens undertryckande. Så vidt man kan se, äro de anfallande desamma, som för fem år sedan, efter stora nederlag, drogo sig tillbaka till oasen Figig, tillhörande Marocko och liggande sydvest om provinser Oran och söder om Djebel-Tadla, i den lilla öknen på karavanvägen till Tarfilelt. Som ,France uttryckligen anmärker, äro orostiftarne, trots den hastighet, hvarmed de framryckt, ännu långt borta ifrån de koloniserade trakterna. Det territorium, till hvilket upproret ännu inskränker sig, ligger i provinsen Oran, och de ofvannämnda garnisonerna äro fördelade omkring Djebel-Amur på den s. k. andra terrassen. Förskräckelsen öfver det plötsliga antallet af den förstnämnda stammen synes vara mycket stor, då man tillsvidare gifvit hela högslätten till pris och samlat stridskrafterna för att skydda de vigtigaste norra delarne af distriktet Tell. Hvad som skett vid denna invasion är föröfrigt endast ett förnyande af det, som förut skett, enär trakten af Djebel-Amur är den gamla stridsplatsen för de oroliga stammar, hvilka nära nog med reguliera mellantider af tre eller fyra år frambryta från oaserna. Denna trakt är derföre starkt besatt med militärposter. Angående de anfallandes styrka och det understöd, som de funnit hos beslägtade stammar, råder ännu mycken ovisshet. Vi kunna endast tillägga, att oaserna ingalunda äro så små, som man vanligen föreställer sig. lera hafva så stor utsträckning, att det fordras flera dagar för att hinna genom dem, och några hafva 10å 12,000 invånare. Det kan derföre understundom falla sig svårt nog för de franska militärposterna att bekämpa de från oaserna kommande stammarne. Victor Hugo skall tillsammans med sina politiska vänner — landsflyktingar och icke-landsflyktingar — grunda en tidning, som under titeln ,,Le Rappel från den 1 Mars skall utkomma i Brässel. Rochefort, Rogeard, Hugo d. y., Paw Meurier och Vacquerie äro medarbetare. Tidningen skall hållas i en lätt, satirisk ton och vara ett medelting mellan parisertidningarne ,,Charivari och ,Figaro. Den 22:årige polske grefven August Polocki duellerade för några dagar sedan med en