stycke släsk eller ost, heh! sade majoren likasom för sig sjelf. — Den arme syndaren måtte ha varit i stor nöd, ty den lägsta karakter kan omöjligt med lätt hjerta skilja sig från dylika samiljeminnen. — Du har naturligtvis genast lemnat honom den begärda summan, heh? — Jag ber om ursäkt, bäste onkel, jag har inte personligen handlat med honom, det hade stridit mot mina grundsatser. Dessutom hade jag ej tänkt mig en så oförskämd fordran och hade tagit med mig endast tio fredriksdorer. Dessa lemnade jag naturligtvis till antiqvarien med tillsägelse att lemna dem till Magnus, och tillika lofvade jag att insända återstoden. Föröfrigt visar denna fordran huru djupt han har sjunkit. — Derom vill jag ingenting veta, heh! brummade majoren, — vet redan mer än nog. — I alla fall skall han skatta sig lycklig att erhålla tjugo fredriksdorer, inföll Theodor med en lurande blick på den gamle herrns nedlutade gestalt, — och man kunde med godt samvete — — — Heh, min vän, säg ingenting vidare, utropade majoren, i det han hastigt uppreste sig och vände sitt af vrede purprade ansigte mot Theodor. — Du har med berömvärd ifver skaffat oss dokumenterna, och det länder dig samt ditt namn till heder, men utplåna icke genast det goda intryck du dermed framkallat genom att tilltro mig, att jag skulle pruta på betalningen. För det första äro familjeangelägenheter ingen handelsvara, för det andra skulle det anstå mig illa att vilja gifva mindre än det begärda just för dy