Article Image
Georg och exkurfursten af Hessen tilltänkta åtgärderna än med de orden: ,Jag vill icke riskera att falla omkull på juridiska spindelväfvar. Rätten har i Preussen sammankrympt till en spindelväf, och öfver denna vill hvarken grefve Bismarck eller någon national-liberal preussare riskera att falla omkull. Der våld gäller mera än rätt, der äro alla förhållanden ställda på ett lutande plan; makten borde dock åtminstone fästa något afseende vid en depossederad furstes rättigheter. Braun från Wiesbaden, denne mönstersoldat af det( nationalliberala gardet, har rentut sagt, l: att det är honom likgiltigt om exkurfursten af Hessen ,lider en smula orätt. Alltså för att uttrycka sig rätt tydligt: den preussiska politiken och patriotismen hvila ej på rättens, utan på våldets grundval. Vi hafva visserligen erhållit tillräcklig upplysning derom år 1866, men det är icke ur vägen, att ledaren af den preussiska politiken ständigt på nytt påminner oss derom. Om man skall döma efter yttranden i en del preussiska tidningar, skulle regeringen icke ännu hafva tramgått med tillräcklig energi mot de fördrifna furstarne. Preussen borde efter dessas förmenande icke endast hafva beslaglagt, utan definitivt konfiskerat deras egendom. ,, NationalZeitung finner dessutom, att kejsar Nanoleon. i fråga om den welfiska legionens vistelse i Frankrike, icke visat något lojalt och vänskapligt beteende mot Preussen. Napoleon — säger sistnämnde tidning — borde af uppmärksambet mot Preussen antingen genast hafva utvisat eller åtminstone fullständigt upplöst och åtskiljt legionärerna, ty Frankrike skulle helt visst icke hafva tålt att det i Belgien eller Tyskland bildades legioner med tydligen tillkännagifna fiendtliga afsigter mot kejsaren. Tidningen slutar sina anmärkningar om denna sak med följande ord: ,, Hvad kejsar Napoleon angår, så skola vi anteckna hans beteende oss till minnes; det kommer måhända den tid, då vi äfven skola påminna honom derom. Om den allmänna betydelse och karakter, som de oroliga mötena den 29 och 30 Januari hade för Preussen i det hela, fäller samma tidning följande märkliga dom: , Det gällde i dessa pröfningens dagar för deputeradekammaren att visa, att den är uppmärksam, klok och energisk nog för uppfyllande af sina högsta pligter mot landet. Förhandlingarne voro af särskild vigt: de voro likasom en spegel af den i Preussen och hela Tyskland spridda politiska bildningen. Den franska ,,Gaulois skrifver: ,,Preussen fortsätter sina krigsrustningar på ett sätt, likasom skulle det i morgon öppna ett fälttåg. För närvarande har man på samtliga preussiska jernbanor träffat anstalt om, att alla godsvagnar inom mycket kort tid kunna förändras till tredje klassens passagerarevagnar. Än vidare ha jernvägsbolagen fått anvisning att hädanefter bygga tredje klassens vagnar af sådan konstruktion, att de, efter borttagande af skiljeväggarne, kunna användas till transport af krigsförnödenheter!Ett telegram från Berlin har meddelat, att det stämplas mot grefve Bismarcks lif, samt att en ny hannoveranare åtagit sig att lönmörda den preussiske ministerpresidenten. Möjligen hade Bismarck aning härom, då han i Lördags åtta dagar sedan hade så mycket att säga om smygande förräderi, om Macbeths dolk och om regeringens pligt att hafva ögonen öppna. Att det emellertid är något mera än ett tomt rykte, synes framgå af den omständighet, att det är militärpartiets organ, ,Kreuz-Zeit., som meddelat denna öfverskande underrättelse. Huru det än härmed förhåller sig, så är det karakteristiskt med afseende på det sätt, hvarpå man i Berlin uppfattar sinnesstämningen i Hannover. Det skall nog icke komma att fattas nya beskyllningar mot exkonung Georgs hof i Hietzing. Märkligt nog inträffar samtidigt dermed underrättelse om ett annat attentat på en af Tysklands långt mindre framstående män: storhertigen af Weimar. Detta attentat är dock af sådan beskaffenhet, att .det måste väcka förundran, det man omtalat händelsen som en vigtig sak. Hela affären inskränkte sig till, att ett par konditorilärlingar brustit i undersåtlig vördnad till den grad, att de kastat sina paraplyer in i storhertigens vagn, hvarefter de naturligtvis blefvo häktade. Tiderna äro sannerligen svåra, isynnerhet för småpotentaterna i Tyskland. FRANKRIKE. Den förre franske utrikesministern Moustier har — som ett telegram redan förut meddelat — aflidit den 5 dennes. Inga tilldragelser af särdeles vigt fästa sig vid hans minne. Under det han var fransk ambassadör i Konstantinopel, var ban an

8 februari 1869, sida 2

Thumbnail