len förut besvarats I hvadan blott några få framställdes. I anledning -Jaf dessa upplyste Hagelberg, att, såsom han sjel! t siakttagit, lokalen vid Gamla torget, der klädena 3 förut förvarats, behöfts stöttas, och att gnistor utsgått ur skorstenen ,,som en eldqvast. Innan lagret fiyttadas, hade Josephson yttrat fruktan för eldfara. Josephson hade stundom under dagarne besökt ramvinden i sabrikshuset, men Fedagsaftonen var han der alls icke, 8. Carolina Andersson: Att den mindre lampa, Som Josephson skulle medhaft till fabriken den 9 Januari (och hvilken nu förevisades), hade han ) brukat begagna, när han gick ned på gården eller upp till vinden. Två vägar ledde från Josephsons och hans hustrus sofrum af hvilka den ena genom vittnets rum, och den vägen gick Josephson ut på morgonen den 9 Januari. Då Joseplison kom till. baka, öppnade vittnet för honom den vindsdörr, som å andra vägen bär in till sofrummet. Om Josephson vid utgåendet Fredagsaftonen och LörI dagsmorgonen tagit på sig ,en hel bundt tändstickor och en lunta med tidningspapper, visste ej vittnet. Beträffande klockan i vittnets rum, så kunde väl denna hafva tummats som alla andra klockor, men vittnet hade ej funnit att så skett såtminstone denna gång. . Hellström: Ati han ej hade varsnat några af Josephsons kläden, hvilka lågo i högar, vara malätna. IIanhade ej heller varit tillstädes vid inventeringen... En del kläden voro väl af sämre beskaffenhet, men Josephson hade dock på sednare tiden förbättrat sin tillverkning. Vittnet 4 hade flerfaldiga gånger sett Josephson medhafra den lilla lampa,thvarom är fråga, och ofta fått af vittnet fotogån till densamma, emedan Josepsou sagt, att sotogen ej fanns i hans hus. Lördagen den 9 Januari på eftermiddagen kom Josephson in till vittnet på dess kontor och omtalade, att han var kallad till polisen ,för elden. Vittnet yttrade dervid, ,att det kunde man ej säga något om, men att värre var, att de sade, att Josephson påtänt elden sjelf. Josephson frågade då hastigt, hvem som sagt det, men vittnet fästade sig ej dervid, emeden Josephson ofta är häftig. Vitinet förklarade sig ej vilja uppgifva sagesmannen, men sade, att ,,der kommit här uppifrån och pekade på fabriken, samt tillade: ,,det är ju fasligt; en sådan misstanke bör du freda dig ifrån5. Borssein: Att han visste, det Josephson haft stort lager af kläden, men kände ej deras beskafenhet. Nu, efter slutadt vittnesförbör, uppläste åklagaren sitt skriftliga slutpåstående, utgörande nära sex tätskritna ark. På de af honom andragna skäl var åklagaren öfvertygad, att Josephson sjelf och ingen annan anlagt mordbranden, hvarför åklagaren ock yrkade å Josephson ansvar enligt 19 kap 1 och 22 Ss strafflagen; och som Josephson tillika hade under ransakningen blifvit förvunnen att hafva låtit brandförsäkra gods långt utöfver dess verkliga värde, hvarigenom han, i händelse elden kommit till utbrott, skulle svikligen bekommit ersättning vida högre än den skada, han verkligen lidit, yrkade åklagaren äfven ansvar å Josephson efter 22 kap., 2 och 22 Ss strafflagen. Likväl anhöll åklagaren, att, innan domstolen meddelade utslag, Josephson måtte tillhälles besvara följande 12 frågor: 1:0o. IIvar uppehöll sig Josephson under den tid, som förflöt från det han, något före h. 6, utgick från kassören Anton Sääfs förstuga och intilldess han, vid pass 20 minuter ester 6, mötte Rydström? ; Härpå svarade Josephson, att han från Anton Sääfs förstuga gick direkt upp på fabriken till Svensson och sedan till rugghuset, som fanns stängdt. Sedan gick han att se efter Olin och mötte då Rydström. Derpå gick han för andra gången in till Svensson; men när han denna andra gång kom in till Svensson, talade han ej med denne. 2:0. Hvarföre visade Josephson sig så skygg ifrågavarande morgon, att han sökte undvika hvarje mötande eller efter honom gående person? Josephson gaf härpå till svar, att han ej varit skygg, utan ,gått som vanligt3:0. Hvarföre sökte Josephson göra sig oigenkännelig derigenom, att han neddragit hatten öfver pannan och stuckit käppen under rocken? Josephson nekade att han på något sätt maskerat sig. 4:0. Hvarföre hade Josephson gjort den osannfärdiga uppgiften, att han utanför Anton Sääfs hus tillfredsställt ett naturbehof och att han derefter gått in i förstugan till samma hus för att igenknäppa sina byxor? På denna fråga genmälde Josephson blott, att han ej kunde vara så oanständig och kasta sitt vatten på gatan. 5:0. Hvad anledning kunde Josephson hafva att söka undandraga polismyndigheten vetskap om eldskadan? Josephson hade, svarades det, trott sig ej beböfva anmäla eldskadan, utan att Bergsbro aktiebolag skulle göra det. ö 6:0. Då Josephson numera medgifvit riktigheten af ätskilliga i poliskammaren hörda personers intyg, att de före kl. 6 på morgonen mött eller sett Josephson, hvarföre hade då Josephson i poliskammaren förnekat sanningsenligheten af samma ntyg? i poliskammaren hade Josephson, efter hvad han nu uppgaf, ,varit så al frågor anfallen, att han direkt blifvit handfallen. 7:o. Huru länge hade Josephson egt den lampa han medhaft den 9 Januari, och hos hvem hade denna blifvit köpt? Lampan hade Josephson cgt i många år och mindes ej, hvar den blifvit köpt. 8:o. Hvarföre hade Josephson låtit sina räkenskaper visa en större tillgång, än han i sjelfva verket egde? I afseende härpå åberopade Josephson som svar Leopolds vittnesmål. 9:o. Hvarföre hade Josephson ej å sina maskiner och inventarier afskrifvit ,,åldersoch förslitningsvärden? Emedan, svarade Josephson, han trott sig kunna försälja maskinerna för upptagna priset. 10:0. Hvarföre hade Josephson ej afskrifvit ,kassationsvärdena å sådana yllevaror, som genom mal eller annorledes voro försämrade? Josephson hade ej afvetat att de varit skadade. 11:o. Hvarföre hade Josephson vid brandförringsförnyelsen ej rättat försäkringssummorna fter maskinernas eller varornas ungefär verkliga ärden? Maskinerna hade upptagits efter inköpspris, hvilket fått stå oförändradt, lydde Josephsons svar. 12:o. Vore planen till mordbrandsanläggningen ; uppgjord af Josephson sjelf, eller hade han fått den af någon annan? h Josephson förklarade i anledning häraf, ,,att han 1 Y ( vore alldeles oskyldig, och att han väl vore en riktig bof, om han hade gjort sig skyldig till så svårt brott. Till sist yrkade åklagaren, att, huru som helst domstolens utslag kunde utfalla, Josephson, jemlikt s 20 p. i 19 FS af ,,Promulgationsförordningen år 1 18645, måtte kännas skyldig att fortfarande i häkte qvarblifva, intill dess domstolens utslag vunnit laga ! kraft eller k. hofrätten annorlunda förordnat. 1 Derefter kom ordningen åter till Josephson att ss yttra sig, och skedde detta äfven genom en skrift, f ehuru ej så lång som åklagarens. Såvidt referenten kunde uppfatta, inleddes skriften med en afhandling om hvad lagen stadgar rörande häktning, i hvarpå inskärptes, att såväl poliskammaren som l domstolen oriktigt tolkat samma stadganden och li derigenom olagligen förfarit. Vidare förklarades Josephsons tidiga morgonvandring den 9 Januari. Han hade, nämndes det härvid, flera gånger förut i anseende till påkommen opasslighet stigit upp långt tidigare, till och med midt i natten, och besökt sin läkares hus. Lycka hade varit, att der efter hvarken mord, mordbrand eller annat groft brott timat i det hus, han besökt, ty eljest hade han lika lätt kunnat blifva derför misstänkt och arresterad. Dernäst försäkrades, att affärerna ej på långt när vore så dåliga, som man föregifvit. Det hade visats, att behållningeh i hans bo, äfven blott efter realisationseller auktionspris, uppginge till 97,223 rdr 31 öre, uton hans till 15,000 rdr uppskattade lösörebo och osäkra fordringar till belopp af 51,682 rdr 32 öre. Då härtill kom, att han blott två dagar före branden fått af Norrköpings enskilda bank sig beviljadt ett lån å 50,9000 rdr mot hypotek af kläden, som till värde af 150,000 rdr funnos i fabriken, kunde ingen förnuftig menniska anse honom för ruinerad. Han hade aldrig hört omtalas, att i Sverge en person med 100,000 rdrs förmögenhet ansåges tattig. Sedan ordades om den rätta halten af de omständigheter, man både likt och olikt sökt mot honom framdraga för ådagaläggande af hars brottslighet. Man hade, påpekades det, till och med , dels vid, dels ock utom domstolen icke aktat för rof att med anspelningar på hans spensliga figur och hans röda hår samt dikt om ett oförskämdt sätt söka göra troligt, att han vore mordbrännare. Vittnesmälen ville han ej tillägga någon bevisande kraft. Isynnerhet