Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1869, sida 3

nu från hotråtten återförvisadt till följe af besvö eshraruti återförvisning begäres för att söka ledas -I bevis, att hon handlat under inflytelse af sinne 3rubbning. B-m. om Skogsvard. Uti Aftonbladets ledande artikel den 2 Januari, ,En fråga för rikets samtlig hushållningssällskap, förekommer följand sytill Malmö har man länge fått hemta ve Ifrån dot aflägsna Blekinge; men, då skogs tillgången äfven der fruktansvärdt aftagi måste man nu införa denna nödvändig hetsvara från främmande länder, såsor Preussen och Danmark, der man, oaktad den täta folkmängden och den ursprung liga knappa skogstillgången, vetat mer he vara hvad man häraf egt. Det erkänns, att delar af södra Sverg illa hushållat med skogen då icke dera finns till fullt husbehof, men det ond; har viset sig innebära sitt eget korrektiv ty sedan brist uppkommit, har skogs-säde och plantering särdeles inom Skåne vunni en ganska omfattande utsträckning ocl inom få år skall södra Sverge kunna fylls sitt virkesbehof från egna skogar; ettlik: förhållande skall inträda på andra ortes der skogen för hårdt anlitas. Sålänge öfverflöd förefinnes, vanvårdas skogen, in. gen tänker då på skogsproduktion, ty der skulle ej bära sig; det är efterfrågan som framkallar produktion och tillväxten gål lätt, emedan jordmånen här i landet ä1 särdeles lämplig för skogsbruk. Den som sett Preussens och Danmarks skogar fattar lätt att dessa länders skogskapital icke består af sparade träd, eller yvhvad man af skog egt, utan att kapitalet tillkommit genom skogsodling; man har börjat tidigare än hos oss, dertör hunnit längre, och södra Sverge, som gripit verket an för sent, måste under några få år köpa sitt vedbehof utifrån, under afvaktan på egna planieringars tillväxt. Vår trävaru-industri står lyckligtvis ej så lågt, att vi behötva tillgripa utvägen att fälla skog till export af ved. Blekingsboarne räkna numera allt för väl för att sända ved till Skåne; de utskeppa deremot till Preussen, Danmark och andra länder betydande qvantiteter sågadt virke, och från Norrland har i år till Danmark kontraherats om större delen af tunnbrädstillverkningarne. Om vi skickade ved till Danmark och Preussen och dessa länder sände oss förädlade trävaror, då skulle Aftonbladets parallel visserligen innebära någonting behjertansvärdt, men nuvarande förhållanden förete intet anmärkningsvärdt. Vi hafva vid flera tillfällen påyrkat en rationel behandling af statens skogar, gående derpå ut, att den mogna skörden skall inhöstas och icke öfverlemnas till förruttnelse och att de mindre träden böra sparas för tillväxt och icke, såsom nu sker, påtvingas köpare; men vi kunna ej förena vår röst med deras, som vilja påvinga den enskilde skogsegaren ett förnynderskap, och instämma derföre uti bvad som här återgifves af 1863 års bevillningsutskotts yttrande, hvilket är fullt illämpligt på den fråga som föreligger till oehandling hos hushållningssällskaperna, semligen huruvida lagstiftningen bör betämma något om den enskilda skogshusjllningen: .De af motionärerna gjorda framställninsar afse i allmänhet att genom förhöjning utförselstull å sparrar, läkter och annat märre virke motverka ungskogens förölande. Huruvida detta ändamål kan härigenom innas, torde dock vara ganska tvifvelakigt. Redan vid 1853—54 års riksdag, å rikets ständers uppmärksamhet påkalades å den betydliga afverkning och föräljnius al sparrar, som från de nordliga änen under nästföregångna åren egt rum, amt på angelägenheten att, i följd deraf, idtaga förändringar uti bestämmelserna örande utförselstullen på trävaror, annärktes att restriktiva åtgärder mera skaade än gagnade en god skogshushållning. sådant hänseende erinrades, bland anat, att skogen värdades i samma mån, om egaren vunne insigt om värdet deraf, ren att detta värde genom förhöjda exort-tullar nedtrycktes, hvarigenom desstom skogsegaren, som påräknat en viss rlig afkastning, nödgades att hugga och ;ryttra så mycket mera skog till fyllande f. sitt behof. Olika mark gäfve mer och indro växtlig skog, och mångenstädes ppnådde skogen aldrig större än sparens vidd. På annan mark visade sig ter större ekonomisk vinst af sparrhugging 2 gånger, än af fullmoget sågtimmers fverkning en gång under samma tid. fter den antagna rationela skogshush ållingsprincipen vore trakthuggning företräesvis riktig, men denna metod äfvensom en jemväl i vissa fall nödvändiga utgallngen motverkades, om afsättningen afs! parrskogen blefvo försvärad. Försöket att enom lagstiftningen ingripa i den enskilda ushållningen hade i alla tider misslyckats. lvad som vore misshushållning på ett ställe, ore klok hushållning på ett annat, och gstiftningen kunde icke utan orättvisa inripa i dulika frågor fY Den ss mynlat 755 — mm — — — — — —— — — —