Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1869, sida 3

Bref frän Landsorten. Gorresp. till Handelstidningeny Venersborg den 1 Febr. En god del af rintertiden har redan flytt sin kos, utan att vi ännu haft någon egentlig vinterväderlek. Vi ha icke ens haft ett hjelpligt slädföre någon enda dag, och i dag, den 1 Februari, regnar och blåser här, som hade vi en verklig höstdag. Under allt detta är dock nöden förfärlig bland den fattigare befolkningen, och utgifterna till de behötvande äro mångdubblade. När så är i staden, kan man tänka sig tillståndet på landsbygden! Det säges ock att detta är obeskrifligt bedröfligt. Mången åbo saknar sjelf bröd och har sålunda intet att gitva. Kanske målas dock taflan för mörk, — det gifve Gud! En afton för omkring 8 dagar sedan ibjelkördes en karl, ett stycke utom staden, af nedgående bantåget. Händelsen är mycket att beklaga, emedan den beröfvade en torftig famili sitt stöd, stadt på hemväg med föda åt hungrande små; men under det mörker, som var rådande, kunde olyckan icke förekommas af lokomoiitföraren, hvadan anmärkning icke kan träffa någon. Man vore dock frestad att föreslå, det inga konsiderationer måtte hindra vederbörande att befordra till laga ansvar alla utan unmduntig, som begagna sig af jernbana såsom gång tig, vore man blott visa att derigenom nå det dermed afsedda ändamål, att förekomma alla olyckor. För några dagar sedan hade en beklaglig olyckshändelse af annat slag lätt kunnat ske: 5 unga, kraftfulla män företogo sig en utflykt utåt Venern å en s. k. Isiakt, hvilken med vindens hastighet ilade åstad ,,på den glatta ban, obekymrade om att ,under dem hvilar den falska Ran. Lustigt gick det en stund, men komna omkring 3dels mil från staden, bortom yBastagnens fyr, brister isen sönder, jakten fortsätter under vattnet ett ögonblick, tills masterna hindra dess vidare framfart. Det förefaller som en gåta ur y5tusen och en nait, huru, under sådane omständigheter, alla kommo upp igen med lifvet; men så var dock händelsen, som nog får tillskrifvas en högre makts kärleksfulla styrelse. För några dagar sedan förekom här auktion å hotellrörelsen etc. i nya Stadshuset. Denna förrättning lockade mycket folk tillsammans, men endast tvenne spekulanter. Jag inblandar mig icke i saken det ringaste, men vill antaga, att enhvar önskar mötas af tjenstaktighet och höflighet, då man träder inom denna ståtliga byggnad antingen för att hvila vå efter resans mödor eller för att fira några ,,nöjets ögonblick. Endast i den mån dessa egenskaper utvecklas af blifvande hotellvärden (i förening med goda varor och moderata priser) förefinnes möjlighet till hans egen förkofran,