Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1869, sida 2

vän, var på er vakt, förhindra att han missbrukar majorens godhet, ge akt på hvarje ord han talar, och skulle något förefalla er misstänkt, så meddela mig det. — Ja, meddela, nådig herre, men ,,hur, det är det kinkigaste af saken. Hvar skall jag finna herrn hvar gång? — Jag har tänkt på allt, återtog Magnus samt framtog ur sin ficka ett försegladt och med utanskrift försedt brefkuvert; — här är ett bref, det står ingenting deri, men om ni lemnar det på posten, så kommer det mig tillhanda och underrättar mig, att ni önskar tala med mig och att jag bör bege mig till Haidekrug, Derifrån låter jag er veta hyar och hur ni skall träffa mig. — Godt, nådig herre, återtog kusken i det han långsamt stack brefvet i sin bröstficka, — Och se här, min gamle vän, så att ni må finna att jag är erkännsam, fortfor Magnus och tryckte ett guldmynt i kuskens hand. Reiber öppnade handen och månskenet föll på densamma. — Guld? utbrast han med glad förvåning. — Gyldene trohet kan man endast betala med guld, svarade Magnus ogh uppreste sig med stolt hålining, — det förefaller er kanske som skulle jag förfoga endast öfver ringa medel, men märk noga, min gamle Reiber, då man vill lära känna sina verkliga vänner, bör man ej uppträda i sammet och siden. Ja, både ni samt herr majoren och kusin Theodor skulle förvånas, om ni hade ett verkligt begrepp om mina förhållanden. Dels tycker jag inte om att skryta, dels vill jag inte ut