Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1869, sida 3

lig utföra nästan endast oarbetadt jern, bjelkar oc 1plank, koppar, tändstickor, något papper, hafr n-Jiitet kreatur samt ost och smör och några få a dra produkter — men importera snart sagdt al möjligt. De gyldene åren 1854—55 56, med sitt oupI hörligt stegrade egendomsvärde, äro förbi, och d sju magra med sitt uppslukande af de föregåend tyckas ha blifvit permanenta — man lägger emel lertid händerna i kors och väntar likt Israel p förlossning utur vårt elände, samt tillsätter Väl färdsutskott för att få utredt att ingenting är at göra, och att vi endast kunna beklaga vår nöd Emellertid är det temligen tydligt, att det hvara vår industri lider mest är svårigheten att afsätt produkterna inom landet, som har en obetydlioch gles befolkning. Det tordras således att kunn: utföra en del af våra industrialster och bringa den uti verldsmarknaden — men för den enskildte industriidkaren möter detta oftast oöfvervinnerligs svårigheter, oaktadt produktionskostnaden och ar betspriserna här i landet äro snart sagdt billigare än i något annat land, hvilket ock at många fabrikanter villigt medgifves. De handelshus på utländska platser, som skulle kunna ombesörja försäljning at svenska produkter och fabrikater, vilja ej befatta sig med sådana der små-affärer med vårt fattiga land, taga oftast alldeles för hög pror Vision, och är man ej alltid säker på att ej till e slut blifva grundligt lurad, då de naturligtvis i första hand se sitt eget land tillgodo. Bristen på segna pålitliga och ärliga kommissionärer är således en hufvudorsak för svårigheten att kunna Pringa till stånd någon export af våra svenska Produkter. Mången torde invända att vi ej ha något serdeles att exportera, men att vi redan ha och kunna få ändock mera, som är passande till utförsel, lider ej något tvifvel. För några år sedan företog sig en person att på försök utskicka till Sidney (eller Melbourne) ett mindre parti bayerskt öl, som betaltes der med 7 shilling engelskt pr dussin but., hvilket väl måste medgitvas vara bra betaldt. Som nu vårt nordliga land har ett ibland de bästa lägen för öltillverkning (redan uti Lissabon är den omöjlig för värmans skull), och härtill endast behöfvas inhemska råämnen, så kan man lätt tänka sig hvilken betydlig förtjenst skulle följa, om man kunde sälja öl på utländska platser. Uti hela Brasilien konsumeras mycket engelskt öl, och att dessa ölsorter tillverkade här i landet skulle kunna lemnas billigare, är mera än troligt. Den ena industrien gifver upphof åt den andra, och skulle genom en ökad öltillverkning många nya glasbruk och korkfabriker uppstå. Afven utsändes för, en 5 å 6 år sedan ett parti svenska köksspisar, slipstenar, åkerbruksredskaper, m. m., till Port Natal, der de vunno mycket bifall och blefvo snart sålda o. s. v. Intet naturligare finnes väl än att ett skogrikt land skulle kunna tillverka möbler, diverse saker för inredning af byggnader, laggkärl, m. m. d., och exportera häraf till skoglösa länder, t. ex. Sydamerika. Vi ha en mängd obegagnade vattenfall, som stå oss till buds, och dessutom en slöjdskicklig allmoge, hvars husslöjd väl behöfver all möjlig uppmuntran. På Stilla hafvets öar bedrifves en lönande byteshandel med bomull, cocosolja, m. m., å ena sidan och åtskilliga Europeiska fabrikater å den andra, och hvarföre skulle ej vi äfven kunna begagna oss häraf, då de knifvar, som af allmogen i Småland tillverkas, äro både billigare och bäftre än de usla gjutna tyska och engelska, som nu ditöras, 0. s. v. Äfven vore det väl ej svårare här än i Hamburg att drifva en fabrik för tillverkning ; af kulörda sjömansskjortor och andra billiga kläder, som tillverkas med symaskin och här kunde ; drifvas med vattenkraft i stället för ånga, som der användes. En massa af Westgötha-varorna skulle kunna på detta sätt försäljas. Allt detta endast ; som prof på hvad som skulle kunna ytterligare öka vår utförsel. Vi ha en lång vinter, och denna långa tid borde bättre kunna användas än hvad som nu sker. Af vår utrikesbeskickning och konsulater är ej mycket att vänta, enligt lång erfarenhet, oaktadt de stora summor som staten årligen uppoffrar härpå. För det mesta äro konsulatplatserna besatta med utländningar, som väl föga bry sig om ifall det exporteras något eller ej, och största delen förstår ej vårt språk en gång — så är förhållandet t. ex. i Melbourne. Dessa tjenster gå ofta i arf från far till son, hvilket ej kan vara egnadt att upphjelpa ställningen. Våra örlogsmän besöka emellanåt aflägsna hamnar, men dessa expeditioner asse mera öfning för befäl och manskap, och kunna ej vara till mycken fromma för vär handel, ehuruväl de kosta oerhörda summor. Återstår således endast vår egen företagsamhet r att upphjelpa vår handel och industri, och borde detta väl i första rummet gå ut på att förskaffa oss redbara och dugliga kommissionärer på de utländska platser, der afsättning utaf våra råämnen, fabrikater och industrialster kunde berelas, äfven om detta skulle erfordra någon uppoffring från statens och den enskiltes sida. Om under tvenne år kronooch kommunalskatten ökades med t. ex. 1 4, så skulle härigeom sannolikt ett tillräckligt kapital uppstå för utt utsända dugliga kommissionärer med askärsvana amt ett tillräckligt antal profver — utan att den nskilte häraf skulle komma att lida något mehn. En person, som har t. ex. 200 rdr i kommunalitskylder, skulle ju endast ha att utbetala 202 dr, och dessa 2 rdr vore en bagatell i ett dylikt all. Hade en annan 20 rdr i kommunalskatt, så hefve denna endast ökad med 20 ore, hvilket nan väl ej kan kalla för en betungande utgift. s Insändarens förslag, ifall detta kunde beredas, H itr derföre: att staten tillsläppte ett passande farhe yg (helst ångare), som befraktades med alla deln hroåver på råvaror, fabrikater och industrialster 4 n den enskilda företagsamheten fann med sin . del öfverensstämmande att aflemna, och att med sje artyget medföljde en chef för den merkantila afÅs lelningen. Denue person borde vara chef för den 1, litvande expeditionen och förses med tvenne sete reterare. Utom dessa trenne personer borde meder ölja ett tillräckligt antal yngre, dugliga och i afvå ärer fullt hemmastadda köpmän, som under ex-j editionens gång qvarlemnades på de platser, hvar-fo st möjligen afsättning kunde beredas för svenska u rodukter. Dessa blifvande kommissionärer eller M xportkommissarier skulle qvarblifva på sina poter minst ett är och under denna tid göra allt ör att bereda afsättning åt våra produkter, samt sj illförsäkras en viss lön under tiden och fri hem-li esa, ifall de ej skulle finna med sin fördel öferensstämmande att ytterligare qvarstanna. På varje plats borde naturligtvis lemnas de hrotver, om kunde finnas lämpligast, och borde exportommissarierna hvarje månad hemsända rapport fver hvad som förefallit, samt råd till dem som d 1 — — — oc in Am —— — DD HH — — — — — Å 03 — NU S-E DH — 2 nskade utsända något. På så sätt borde erporte en blifra betydligt underlättad, och är det mera n sannolikt, att aldrig någon större kroatursxport kommit till stånd, om ej en serskild exortkonduktör blifvit tillsatt. Resan borde så ordnas: att först besöktes Nordmerikas ostkust, dereiter Vestindien, Sydameribe as ostkust och vestkust, Nordamerikas vestkust, ha skilliga ögrupper i Stilla hafvet, Nya Holland, us apan, Kina, östra och vestra Indiska halföarne, a stkusten af Afrika samt detsammas vestkust och e orra kust, några hamnar i mindre Asien, vid y varta hafvet, samt några hamnar i Grekland, alien, södra Frankrike och Spanien. Skulle saken på så sätt ungefär kunna ordnas, det mera än sannolikt att det. skulle, mäktigt tin idraga till höjande af vår industri och vår han-k el. Det är derfore insändaren vågar föreslå etta till våra riksdagsmäns allvarliga begrun