Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 2

——— —7————— —— ———— menterna till honom, mera för att ej ådagalägga sitt misstroende, än som hade han verkligen varit betjenad dermed. — Jag går in derpå, sade han, — såvida du betalar min förtäring här i dag och ej från köpesumman aidrar det, lilla handlån du tänkte lemna mig. — Jag lofvar dig icke blott detta utan äfven vidare hjelp, om den plan lyckas, som för ögonblicket sysselsätter mig. Jag hoppas nemligen att genom dessa gamla luntor upptäcka huru förhållandet är med Fortis. — Hur vore det möjligt? — Fråga mig nu inte vidare; du kan inte vara ifrigare än jag att få reda på det verkliga sammanhanget. Bered dig emellertid på att åtaga dig en hufvuddel af arbetet. — Om dina farhågor befinnas vara grundade, hvad skall då ske? — Då måste i hvarje fall och med alla medel denna förbindelse förhindras, svarade Theodor doft; — bäst vore om den unge mannen undanskaffades, tillade han hviskande, hvarefter han tog ett djupt andetag och yttrade med högre röst: — Man har sett exempel på, att en god pistolskytt i ärlig duell undanröjt en stötesten. — Jag träffar på tolf steg ässet på ett kort, anmärkte Magnus kallblodigare än förut, och han bekräftade sitt yttrande med ett glas vin. — Och Fortis har ännu studentgrillerna i hufvudet; han är inbilsk, lättretlig och således ej svår att tonchera, sade Theodor med en lurande sidoblick på sin srände. — Sdåledes ha vi allt hvad vi behöfra, mumlade Magnus för sig sjelf.