Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 2

Theodor åter, och hans röst ljöd som hade han plötsligt fattat ett beslut. Magnus, som i början öfverraskades af denna begäran, sramtog ett i oktarformat sammanlagdt paket, och sedan han lossat banden omkring detsamma, utbredde han flera besynnerligt målade och fullskrifna pergamentblad på bordet. Theodor betraktade dem med pröfvande blickar. Det var hundraåriga stamträd at ätterna von Hainfeld och Lehmburg, vidare gamla äktenskapskontrakter och dopsedlar, korteligen idel föremål, som endast kunde hafva något värde för en antiqvitetssamlare eller för dessa familjers ättlingar. — Majoren skall bestämdt köpa detta skräp, anmärkte Theodor eftertänksamt. — Och äfven betala ett hyggligt pris derför. — Det måste ordnas på riktigt sätt, fortfor Theodor, — och dertill är Reiber inte rätte mannen, oafsedt att han knappt skall lemna dig hälften af köpesumman. Jag skall göra dig ett förslag: Du anförtror mig dokumenterna, jag ställer dem till majorens förfogande såsom en hos en antiqvarie funnen skatt, uppger dervid tjugo fredriksdorer som den fordrade summan och lemnar dig dessa penningar oafkortade vid första lägliga tillfälle. Reiber uteslutes naturligtvis från denna sak; du kan ju tala med honom om ankr: och betala honom för hans inställelse när. Magnus blickade tankfull framför sig. Synbarligen sökte han utfundera hvad som kunde hafva föranledt hans kusin till detta anbud, och huruvida han kunde lita på hans redlighet. Slutligen sköt han doku