Högländaren. v) Roman at Balduin Möllhausen. Cri dlversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Har låtit mig vänta förbaskadt länge, bäste kusin, började den sistnämnde, i det han skakade den andres mekaniskt framräckta hand, — trodde redan att du hade glömt mig. — Du har emellertid ej varit sysslolös medan du väntat, svarade kusin Theodor med illa dold motvilja, i det han pekade på lemningarne efter måltiden samt på en tom och en halftömd butelj. — Bry dig inte derom, bäste kusin, hjöd det med förnäm hållning afgifna svatret, — jag är visserligen för ögonblicket sej i tillfälle att kunna tillbakavisa din :gästfrilet, men denna småsak skall nog tutjemnas, — oafsedt att vi äro köttsliga unsiner, och att jag får den farligare dele u vid vårt gemensamma töretag. ÅTheodor betraktade sin kusin Magnus med en förstulen sidoblick, och ett af vedervilja flög öfver hans breda, drag V fylliga ansigte, då han varseblef hans ruskiga dvägt Låt oss inte tala derom, sade han derefter med tvuagen likgiltighet, jag gör mig ett nöje af att något lätta dina bekymmer, men jag kan inte underlåta den anmärkningen, att jag skule ha be 7) Se H. T. N:o 25.