Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 1

— — ———— —— — — pojken från gatan och egna honom sin vård. Barnlöst folk ha ofta sina griller, — Men om Fortis vore en naturlig son till majoren? invände Theodor entonigt. Magnus bleknade vid denna fråga och stirrade på sin kusin. — Då vore han ju en illegitim son, sade han derefter med hes stämma, — och en illegitim son har lika liten rätt till arfvet som hvarje gatunge, isynnerhet om fadern försonat sin förlåtliga ungdomsfantasi genom en dyrbar uppfostran. — Men han kan adoptera honom eller rättsenligt låta förklara honom som legitim; du vet att majoren har inflytelserika förbindelser, — Dertill är han för stolt; han skall aldrig bereda sin familj denna skymf. — Men han skall det, säger jag dig, han skall det efter allt hvad jag har iakttagit; till och med om han inte låter adla pojken, står dock en annan väg honom öppen att medelbart insätta honom till sin arfvinge. Magnus stirrade åter på sin kusin likasom hade han ej förstått hans antydningar. Slutligen bemannade han sig. — Är det förhatliga ynglet då verkligen hans son? frågade han häftigt. — Betänk, menniskan är knappt tjugotre år gammal, och majoren går på sjuttiotalet. Och kom ihåg att hans aflidna fru aldrig behandlade gossen som hade hon att förlåta sin make en ungdomsdärskap. — Dina invändningar äro visserligen slående nog, och jag har inte holler några bevis för en dylik slögtskap. — Hvad satan föranleder dig då att framkalla sådana spökbilder? afbröt Magnus sin slägting med en suck af lättnad!