Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1869, sida 2

tvenne herrar sutto före oss, hvilka äf drucko sitt rövin och spelte kort. Vi frukosterade schangtitt med va mat, och talade politik, hvilket inte b drade mig att betrakta de båda herrar isynnerhet den ene, som förlorade ouj hörligt och svor dervid som en bor bindare. — Den der tycks ha mer pengar vi båda, sade min nye vän slutligen sa! till mig, — jag hade lust att försöka n lycka med honom. — Sagdt och gjordt, han sätter sigh de spelande, låter ge sig kort, och knap ha tio minuter förgått, så returnerar h med tolf blanka thaler i handen. Frukosten är förtjent, sade han sak — men det skulle vara roligt om ock ni hade klippt fåret litet. — Jag kaskylerade en stund. Den e satt synbarligen i otur, och sedan j bedt min vän assistera mig litet, sätt jag mig beslutsamt hos spelarne och hb om permischon att få vara med. — Hvad spelet heter vet jag inte, men c var inte svårt att lära, och då jag al jemt satte ut en thaler, var det inte derligt, att jag, oaktadt min motspela: svordomar, inom ett nysande hade vun tio thaler. — Ni har tur, min herre, aviskade n vän till mig, — men turen kan vexla, j. skulle ta det säkra fär det osäkra, sät de vunna tio thalerna på ett kort o sluta med en vinst af tjugo thaler. — Jag finner förslaget godt, håll mina tio thaler, korten falla och jag h förlorat. Förargad kastar jag en blick på mi vän. Han var röd af Brargelse, men nic