Paris rdr rmt 71: 75, 90 d. d. Amsterdam rdr rmt 152, korta vexlar. Blandade ämnen. Skridskodrottningen-om denna unga dam, hvars namn — edom förut i II. Tr meddelats — är Leopoldine Ådacker, beråttas i R. X. Sedan den s. k. skridskokungen Jackson Haines på sitt tåg till Europa kommit till Wien och der såsom ötverallt tillvunnit sig publikens bifall, läste man i en Wienertidning, att en af stadens mest firade balettdamer lörjat öfva eig i den nya danskonsten, uti hvilken hon snart Vann en sådan färdighet, att hon kunde uppträda tillsaminans med sin lärare. Då hen jemte denna sin färdighet var i besittning af ungdom och skönhet, vann hon snart Wienerpubliken i den grad, att hon under loppet af ett är haft 3 engagementer vid Carltea:ern och snart skall tillträda det fjerde. Under den mehhanliggande tiden har hon gjort en resa genom Tyskland och öfverallt låtit beundra sig tillsammans med Sin lärare. De ha allestädes gjort lycka och gifvit sina föreställningar för fulla hus. De åtnöja sig ej med vanliga evolutioner, utan gifva hela komiska scener — ja icke ens den oumbärliga cancan saknas som slutnummer. Ett meteorfall observerades vid Dannemora. och i trakten deromkring den 17 dennes klockan half 6 e. m. Kejsarinnan Eugenies verksamhet för välgörenheten. En i Mamz utkommande tidning berättar: ,,Sistlidne sommar påträffade kejsarinnan vid ett besök i ett förbättringshus i Paris 5 å 6 judiska flickor, hvaribland ett barn på 12 år, som grät högt. Rörd öfver den lillas sorg, närmade kejsarinnan sig henne och tilltalade henne i en vänlig ton. Barnet blef emellertid något förvånadt, då det hörde att den besökande var kejsarinnan, och kunde i början ej svara ett enda ord. Det vänliga tilltalet och den återupprepade frågan hvarför hon gråt gjorde emellertid, att barnet så småningom, fastän afbrutet af snyftningar, framkom med orsaken till sin sorg. , Ers Majestät! ropade flickan, ,.jag beder om nåd för min moder, som är dömd till 6 månaders fängelse, under det 5 barn äro hemma i den största nöd och saknande allt stöd, emedan vår fader är död. Jag, den äldsta, har hittills varit hos dem; men sedan jag blef insatt på straftängelset äro mina olyckliga syskon alldeles ensamma. — , Huru länge har din moder varit i fängelse? — ,,Allaredan i 3 månader. — Kejsarinnan teg, upptog sin notisbok och antecknade något deri. — ,,Och hvarför undergår du straff? — ,,Jag gick en dag på torget, der jag tog några päron från en frukthandlerska och stack dem i fickan. — Kejsarinnan gjorde en min till sin hofdam och hviskade: ,Det olyckliga barnet! Huru mången har ej nåon gång snattat frukt och gått fri från straff? Detta barn har nu emellertid blifvit geipet, och rättvisan måste hafva sin gång. En kort tid derefter — den stackars judhustrun hade emellertid blifvit benådad från resten af sitt straff — lät kejsarinnan kalla till sig öfverra: nen i Paris, hr Isidore, som är medlem af kejsarinnans för några år sedan bildade välgörenhetsråd, hvilket består af de olika trosbekännelsernas presterskap i Paris. Då denne just nyss för sin helsas skull hade rest till badorten Ems, lät judiska konsistoriets president, den nyligen aflidne baron v. Rotschild, fråga hos kejsarinnan huruvida hon önskade, att man skulle telegrafera efter hr Isidore. , Nej, svarade kejsarinnan, ,låt honom sköta sin helsa, men underrätta mig om, när han kommer tillbaka. — Detta skedde naturligtvis och kejsarinnan bestämde en dag, på hvilken rabbinen skulle uppkomma till audiens, emottog honom värdigt och lät honom taga plats bredvid sig i en ländstol. , Ni har varit i Ems, inledde kejsarinnan samtalet, ,hvad fattas er? — , Jag lider af ondt i halsen, svarade rabbinen. — ,,Jaha, det kan jag tro, ty ni har nog eit svårt arbete med att upprätthålla ordningen i er församling ock så predikar ni med så stor ifver. Det är icke besynnerligt, om ni får ondt i halsen, sade kejsarinnan leende. Men låtom oss komma till den sak, hvarför jag kallat er. Jag besökte nyligen ett förbättringshus och der fann jag bland andra äfven 5 å 6 flickor af eder trosbekännelse, hvilka alldeles försummas i atseende på deras religiösa uppfostran. Icke nog med, att de ej få religionsundervisning, de lefva tillochmed alldeles icke ef ter eder religions föreskrifter. Kunde det derför ej vara möjligt att ni kunde försöka åstadkomma en förening, som åtoge sig att sörja för sådana sstackars varelsers förbättring och vård, så att de skunde tå undervisning i sin religion och lefva efter sin religions föreskrifter ? Tillföljd af detta samtal med kejsarinnan sammankallade hr Isidore en församling, på hvilker skejsarinnans förslag vann allmänt bifall och mar konstituerade straxt en förening, för hvilken kej ssarinnan blef hederspresident. Föreningen har re: dan köpt flera hus och utöfvar en stor verksam. Thet.s Tidningen slutar sin berättelse sålunda Detta drag af kejsarinnan bevisar en sann välgörenhet, äkta tolerans och samvetsfrihet samt är semancipationen i ordets sanna och högsta betydelse.t förmente prinsen och korporal Tullberg En korrespondent till Dagligt Allehanda berättar i bret från Köpenhamn följande, fast otroliga historia, för hvars riktighet korrespondenten emellertid säger sig kunna ansvara, om den skånske agitatorn, f. d. korporalen Tullberg. Det hade omsider bland frålsebönderna börjat uppstå någor tveksamhet, buruvida den väg, hvarpå Tullberg i sledt dem, var den rätta, och man hade till ocl med börjat ifrågasätta, huruvida grunden för hans suppträdande, det förmenta uppdraget och slägtapen (till venster) med konungen, var fullt till. förlitlig. Tullberg insåg nödvändigheten att ge nom någon effektfull coup de theåtre stärka dem som voro svigtande i tron. Han lät några af sine närmare förtrogna veta, att han en viss dag skull sammanträflsa med prins Oscar vid öss stati På utsatt tid samlade sig vid pass ett tjog af ssebönderna vid stationen, och Tullberg, för tillt let iklädd ett slags fantasiuniform, kom äfven ti städes med högst vigtig min. Tåget anlände, oci Tullberg närmar sig med blottadt hufvud en för sta klassens kupåt, vid hvilken han underhåller er stunds samtal med en högväxt och smärt persor med svart skägg och en mängd dekorationer p bröstet — synbarligen hertigen af ergötland egen person. Bönderna, höllo sig på vörd nadsfullt afstånd. kunde naturligtvis icke höra hel: samtalet, men förnummo deremot ty ligt, då tåge etter att hafva satt sig i gång passerade förbi dem huru den insen lutade sig ut genon