Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 4

Nöden i Kalmar län. Redaktionen har emottagit följande skrifrolse: Till Svenska Folket. I de flesta socknar på Öland och i ganska nånga kommuner inom södra och mellersta dearne af Kalmar läns fasta land står mängden af len talrika arbetarebefolkningen utan arbete och bröd. Sistlidet års missväxt har i dessa trakter bragt den jordbrukande, i allmänhet föga bemedjade, allmogen i tryckande bekymmer för egen bergning och föranledt de största möjliga inskränkngar i användandet af legda arbetare. I följd raf hafva flera tusen familjer, hvilkas arbetskrafter utgöra enda medlet till deras bergning, råkat i den svåraste nöd. Sedan de till inköp af ifsmedel användt allt af något värde, som kunnat uppletas i de torftiga boningarne, ega de nästan intet, hvarmed den dyra säden kan köpås. De måste redan nu tillgripa mer och mindre otjenliga födoämnen och se med bäfvan den stund nalkas, då de, om kraftig hjelp icke mellankommer, blifva nödsakade att välja emellan brottet och hungersdöden. Enligt beslut vid nyligen inför länsstyrelsen hållna sammanträden, kommer inom hvarje af missväxt lidande kommun att bildas en komitå för beredande af arbetsförtjenst åt den arbetslösa befolkningen; men så länge dessa lokalkomitter iro hänvisade endast till de medel, som kommunernas egna hemmansegare och få ståndspersoner kunna för ändamålet anskaffa, är påtagligt, att deras verksamhet måste blifva alltför otillräcklig. Man har derföre vid nämnde sammanträden uppdragit åt undertecknade att, i egenskap af en gemensam Nödhjelpskomite för alla af missväxt hårdt hemsökta kommuner i hela Kalmar län, älla till Svenska Folket ett offentligt upprop om någon hjelp, icke åt den besutna allmogen, hvilken, huru bekymmersam dess närvarande ställning än må vara, dock ej saknar alla utvägar till anskaffande af lifsuppehälle, utan alldeles uteslutande till förmån för de nödställda trakternas arbetarebefolkning, med den uttryckliga bestämmelse, att inflytande gåfvomedel böra företrädesvis användas till beredande af arbetsförtjenst. Ett ökadt skäl till detta för arbetarebefolkningen i alla nödlidande delar af Kalmar län gemensamma vädjande till den allmänna välgörenheten förefinnes i det förhållande, att från särskilda landsdelar och kommuner af länet redan utgått offentliga framställningar till svenska allmänheten om understöd till nödens lindrande. För att bereda alla, som äro i samma olyckliga belägenhet, lika rätt och förmån, åsyftas nu, att alla gåfvor, som hädanefter för ifrågavarande ändamål inflyta, skola ingå till länskomiten, för att at denna efter bästa öfveriygelse, fördelas emellan vederbörande kommuner, mom hvilka användandet sedermera efter gifna föreskrifter besörjes af lokalkomiteerna. I följd af detta uppdreg får Kalmar läns ge