Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 2

dina tankar ensamt, inföll Gabriele och hotade med fingret. — Hon har i mitt namn riktat en fråga till matrosen, svarade Fortis i Rosas ställe, — en fråga, som jag sjelf tänkte framställa kort före din ankomst. Bullret af en vagn afbröt dem. — Föräldrarne! utropade Rosa med en viss lättnad, och alla tre uppreste sig med en ifver, som bevisade de innerliga förpälandet mellan dem och det goda prestolket. Då vagnen — en något gammalmodig sufllett — stannade framför gärdsgrindarne, stodo Rosa, Gabriele och Fortis redan der och helsade de ankommande med den uppriktigaste hjertlighet. Herr Stade, den ansenliga församlingens själasörjare, en silfverhärig, dock i blomman af sin själsoch kroppskraft stående herre, steg först ur vagnen, understödd af sina tre lärjungar. Sedan han hjertligt tackat dem, skyndade han sig att sjelf biträda sin , bättre hälft, som han kalade sin fru, en likaså rask, fyratiofemlrig, rund matrona. — Ungdomen förstår inte att handskas med den mognare åldern, sade han skämtamt till de framskyndande älsklingarne; — den har intet begrepp om en frisk cyrkoherdefrus vigt; — se så, fortfor han ill sin bättre hälft, som slutligen hade att foten på det temmeligen opraktiska agnssteget, -— lägg nu dina armar omwing min hals, lika så fast som när en iss prestgårds-Rosa en gång föll en viss andidat Stade om halsen och bedyrade, tt hon ej kunde lefva utan honom! De unga skrattade och jublade med en — —