Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 2

Ryttaren försvann åter bakom några unggranar, men kom snart ut på fria fältet, knappt sextio steg ifrån de båda vännerna, hvarvid skuggorna från skogen ej längre skymde utsigten. — Nå men besitta mig om det inte är junker Theodor, utbrast Herzbusch vid åsynen af den i en vid kappa insvepte ryttaren, och i sin ifver grep han dervid magistern så fast i armen, att denne ryckte till af smärta, — ja, kusin Theodor, som de kalla honom, och som uppehåller sig här endast för att lisma sig in hos gamle majorn och bli ihågkommen i hans testamente. ;