Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 2

viss vördnad vid den gamle herrns ungdomliga fryntlighet. Äfven fru pastorskan log, ehuru med en viss oro, i det hon lade sina armar omkring sin makes hals. Kyrkoherden nedsläppte sin dyrbara börda först innanför grindarne, och utan att invänta något svar på sina ord vände han sig med sin vanliga, oförargliga glädtighet till Fortis. — Fortis, utropade han, — bjud fru Stade din arm och öppna tåget; jag skall följa efter med de båda barnen, lik en snöklocka mellan två nejlikor. — Eller som Salomos bok mellan två stambokblad, anmärkte Gabriele och fattade kyrkoherdens arm. — Eller som ett gammalt bi mellan tvenne fjärilar, förbättrade herr Stade, och derefter försvann den glada gruppen i det inre af boningshuset. Vagnen hade redan förut afligsnat sig. Dufvor och höns sutto redan, med hufvudet under vingen, uppflugna På sina pinnar, och mellan murgrönsrankorna grälade sparfvarne om den bästa platsen. På gården var det tyst; endast på afstånd hördes rasslet af de hemvändande arbetsvagnarne samt det egendomliga slamret af linskäktorna. Öfverallt herrskade stilla frid; till och med matrosen på sin stång visade i sitt yttre prägeln af den inbrytande nattens lugn. Men högt uppe började den i luften sväfvande dimman att sammanpacka sig ill moln, likasom för att bereda de småningom framblixtrande stjernorna en friare Itsigt.