— — Högländaren.x) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Men om nu kusin Theodor berättar alltsammans för majoren? — Så tillstår jag sanningen för den käre, gamle, och han skall säkert skratta hjertligt åt min skildring af kusinens bedröfliga uppsyn, då jag vid hans frieri höll din aktbara person emot honom som ett modernt Medusahufvud. — Han blef väl gul och grön af förargelse, då Lan hörde att du föredrar mig? frågade Fortis med en så tydligt framlysande skadefröjd, att Rosa gaf honom en förebrående blick. — På det sätt du antydt förrådde han visserligen inte sin kameleontnatur, svarade Gabriele eftertänksamt, likasom hade hon för sin inre blick frammanat kusinens anletsdrag, — men han gaf mig en blick, som skrämde mig, och det vill säga mycket. Vrede, hat och hämdlystnad tycktes gnistra deri; men hvad kan han väl göra oss? Vi äro två emot en, och kunna hvar och en sköta vår man. — Vi sköta vår man, upprepade Fortis, hvilken det ej hade undgått, att Gabriele uttalade de sista orden med ett sällsamt allvar, — och skulle herr kusinen åstunda ) Se H.-T. N:o 21.