Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 3

Summa rdr 112. 700: (Torts.) — — — —— kättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Branden och stölden i Ahlafors magasiner. Härom hölls i går förnyad undersökning i poliskammaren, då några ej förut hörda personer voro inkallade. Af dessa berättade: Handlanden Rydholm från Uddevalla, genom hvars händer det till herr Jonsson afsända garnet gått: att han icke tagit annan befattning med tjufgod: än att han mottagit detsamma och sändt det till sin destinationsort. Landtbrukaren Kindlund från Marbäck: att han af häktade Kindlund köpt 57 bundtar garn för en summa af 400 rdr. våfhandlaren J. Sandlund: att han i sistlidne Oktober köpt 18 pandtar garn för 185 rdr och någon tid derefter ytterligare 22 bundtar för 260 rdr. Pigan Augusta Rydgren: att hon redan under sommaren 1567 bemärkt att garn hembars till Nilsson, hos hvilken hon då tjenade. Detta garn, likasom äfven ett parti som sedermera hemkom, hade bortskickats för att väfvas. Ogifta Christina Jonsson: att hon, som känt Johansson under tvenne år, derunder iakttagit att Johansson alltid varit stadd vid god kassa och att han ej sparat på presenter och bjudningar. Ibland hade han berättat för henne att han på en eada natt gjort ända på 60 a 70 rdr. Nilsson och Kindlund, som nu blifvit betydligt medgörligare, erkände hvad mot dem förekommit, men Johansson sortsar åter att fräckt neka till allt. För vidare bevisni målet till nästa Tisda, förebringande uppsköts Rådhusrätten. VIndhultska målen. (Forts) Det af hrr A. Meyer C:o mot grosshandl. C. F. O. Lindhult instämda målet, rörande vårdslöst förfarande vid dennes konkurs, företogs derefter till handläggning. De vid sednaste rättegångstillfället begärda böc kerna företeddes nu af gode männen, och visade kärandeombudet genom desamma. att bristen vid 18 s slut uppgått till 12,110 rdr. Det i detta mål afgifna slutpåstående var af följande lydelse: Vi bestrida allt afscende å Lindhults lång och lagstridiga invändningar mot vår behörighet föra talan om den honom tillvitade brottslighet. Beträffande sjelfva saken anse vi det vara lagligen ådagalagdt: att Lindhults kapitalkonto den I Januati 1867 utvisade en brist af 12,110 rar S öre, hvarvid dock de af honom tagna lifassuranser voro upptagna bland tillgångarne till ett värde af 12,000 rdr, ehuru dessa litassuransvoro värda högst 2,000 rdr och sedermera blifvit sålda för 1,950 rdr; hvadan den verkliga bristen nämnde dag var omkring 22,000 rdr; att Ländhult följaktligen redan den 1 Januari 1867 befann sig på så betydlig underbalans, att han efter lag genast bort inställa sina betalningar; att Lindhult det oaktadt ej allenast under år 1567 och en del af 1565 fortsatt sin rörelse och genom förhemligande at sin ställning uppehållit sin kredit samt förhindrat konkursens utbrott, utan äfven under samma tvenne år iklädt sig borgensansrvarigheter till ett belopp af öfver 300,000 rdr, till hvars betäckande han visste sig icke ega ett enda öre, och hvarigenom så väl dessa som hans ga kreditorer tillskyndats ofantliga förluster, då konkursmassans tillgångar utvisa endast 25 procent af skulderna och i verkligheten komma att lemna vida mindre; att Lindhult under år 1S65 ingått ett kontrakt med br Herman Ilasselblad om insättande i hans rörelse af ett kapital af 100,000 rdr, hvilket kapital måst upplånas af Lindhult, som enligt 1564 års bokslut då endastegde omkring 5,000 rdr, disponerade på annat håll; och att detta k pitaltill borgenärers förfäng blifvit på långa tider såstläst uti on affär, som, enligt hvad Lindhults böcker utvisa, lemnar jen betydlig förlust, hvari Lindhult och efter honom hans massa är förbunden att deltaga; att Lindhult genom denna transaktion. utom det att han tillskyndat sina borgenärer stor förlust, lyckats inbilla allmänheten, att han verkligen egde denna summa och såmedelst tillnarrat sig ytterligare kredit; ty det är synnerligast denna tör oss bekanta transaktion, som förledt oss att antaga :S 088 erbjudna, ej at oss begärda, borgen och på grund deraf till hans broders firma IioD. Lindhnlt C:o lemna stora penningelörstråckningar; samt att Lindhult, oaktadt sitt myckna ordande om egen förträfflighet, verkligen varit lättsinnig och lättsinnigt behandlat sina borgenärer, emedan han, utom hvad här ofvan blifvit anmärkt, hvarken, i ötverensstämmelse med gällande förordning, upprättat 1967 års bokslut inom laga tid, eller fört nägra anteckningar er ingångna borgensförbindelser, ty den förteckning derå, som finnes i Loet, är uppgjord ur minnet efter konkursens början. Af hvad vi sålunda anfört framgår tydligt, att Lindhult handlat på ett lagstridigt, lättsinnigt och vårdslöst sätt mot dessa borgenärer; och vi påyrka fördenskull hans fallande till ansvar enligt lag-Detta mål uppsköts likaledes till den 22 nästkommande Februari. Slutligen förekom målet mellan samma kärander och konsul Jtob. LIndskult, angående framstäldt yrkande om dennes åläggande att ansvara för sirman Rob, Lindhult C:s skuld och herr L:s försättande i konkurs. Slutpåståendet i detta mål var af följande innehål !Af vittnesmålen i ansvarsfrågan mot IIegardt, af dennes yttrande inför gode männen och rätten, af gode nians-berättelsen i firmans konkurs och af Lindhults eget vid borgenärssammanträdet den 3 sistl. Juni gjorda åtagande att med sin person och egendom betalningen af alla firman Rob. Lindhult C:is skulder anse vi det uppenbart, att Lindhult, oaktadt sin anmälan hos Iadhusrätten om utträdande ur firman, varit delegare i densamma intilldess den försattes i konki tillstånd, och att han är för kulder ansvar i följd hvaraf vi, såsom fordringseg i firmans konkurs, yrka, att Lindhult måtte på grund ar sin annarighet för firmans gäld förpligtas att afträda sina tillgångar till densemmas b talning. Till detta yrkande kunna vi icke nnderlåta at