Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 3

De sålunda af lagkomitöen och lagberedningen uttalade äsigten lågo till grund för Kongl. Förordn. den 4 Maj 1855, om handelsböcker och handelsräkningar, hvarigevom 1848 års Förordning upphädfes, och utförliga stadganden meddelades ansående handelsboks vitsord, uti tvister såväl mellan handlande inbördes som emellan handlande och andra personer. I ifscende på tvister mellan köpmän och icke köpmän, föreskrefs: att handelsbok, som ej vore förd, i enlighet med förordningen, ej egde vitsord till förmån för den, som sig derå beropade, om ej vederparten det medgåfve, eller saken vore sådan, att domaren funne boken i det målet vitsora örtjena; att handelsboks vitsord ej afsåge annan fordran, än som på utborgning af varor sig grundade; atl handelsboken, derest köpmannens vederhart ej kunde visa sel deri eller sådana omstänheter, som gjorde boken eller personen misstänkta, skulle mot vederparten ega det vitsord, att denne skulle vara skyldig att med ed sig fria, derest icke han heldre ville öfverlåta åt köpmannen, eller den boken fört, att fordringens riktighet med ed sanna, eller ock domaren, i anseende till omständigheterna, funne skäl edgången åt köpmannen eller bokföraren uppdraga; att köpmannen, vid äfventyr, att handelsboken eljest för fordringen förlorade sitt vitsord, skulle, inom tre månader efter slutet af det år, hvarunder det utborgade i handelskoken inskrifvits, antingen, derest annorlunda ejnuttryckligen aftaladt vore, berisligen tillställa gäldenären räkning å de utborgade varorna, eller ock honom derföre söka hos rätten eller konungens befallningshafvande; att räkning, som blifvit gäldenären vederbörligen tillställd, skulle, derest den ej, inom tre månader derefter, af gäldenären klandrades, medelst tillsägelse hos köpmannen elier instämning af saken till den rätt, hvarunder gäldenären lydde, vara lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref; att om motbok mellan. köpman och den, till hvilken varor afhonom utborgats, hållits och blifvit, afslutad, af köpmannen, inom för annan räkning stadgad tid, gäldenären tillställd, köpmannen ej skulle vara skyldig att vidare räkning öfver motbokens innehåll till gäldenären aflemna; att, om gäldenären icke, inom tre månader efter mottagandet at afslutad motbok, den klandrade genom tillsägelse hos köpmannen eller stämning till rätten, motboken skulle gälla för fullt bevis om hvad deri uppfördt vore; och att om gäldenären vägrade att motboken förete, då han kräfdes, eller ock motboken, lutan något köpmannens förvållande, förkommit eller fått sådant fel, att den ej kunde i det, hvarom tvistades, för tillförlitlig anses, köpmannen eller bokföraren egde att handelsboken med ed styrka. Enligt Kongl. Förordn. den 12 September 1868, äro samtliga dessa föreskrifter, i afseende på förhållandena mellan köpmän och icke köpmän, gällande endast till slutet af 1869; hvarefter 1855 års försordning, i fråga om handelsboks vitsord, skall tillämpas blott i handelstvister mellan köpmän inbördes. Det torde säkerligen allmänt erkännas, att 1868 års förlordning bör helsas med bifall. Tvifvelsa utan kommer härigenom månget missbruk, I hvartill ett alltför vidsträckt utborgnings system gifvit anledning, att upphöra, då säljaren, sedan hans bokföring icke län iåÅgre tillerkännes samma vitsord, som till at förene, nödgas att, för bevarande af si