Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 3

, Om handelsboks vitsorä. (Forts. fr. N:o 17.) Den 30 November 1849 afgaf Lagberedningen förslag till ny Rättegångsbalk. I motiverna till detta förslag, som uti förra delens 22 kap. handlar om förevarande imne, yttrar beredningen följande: I hvad lagkomitten uti motiverna till detta kapitel af lagförslaget anfört, rörande det vitsord, som må tillkomma handelsbok, har beredningen så mycket mindre något att tillägga, som beredningen derom i allo delar de åsigier. som af lagkomiteen blifvit uttalade. De af beredningen föreslagna förändringar uti lagförslagets . 9, som angå berörda ämne; och de ytterligare tillägg i denna del, hvartill beredningen funnit sig föranlåten, hafva endast för ändamål, dels att förtydliga lagförslagets stadganden; dels att; med afseende så både ljares och köpares billiga anspråk på skydd, ka i möjligaste måtto betrygga deras ömsesidiga rättigheter. Enär det således, med afscepde på understundom förekommande personliga eller sakförhållanden, synts beredningen vara förenadt med ventyr att; med intet annat undantag, än som vore beroende af dens vilja, som vore föremål för krafvet, städse tillåta honom att med ed fria sig derifrån, har beredningen ansett sig böra i 10 införa ett mom., som berättigar domaren att, äfyen i händelse den, emot hvilken krafvet är riktadt, ej ville öfverlåta åt handlanden eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edligen sanna, uppdraga edgången åt handlanden eller bokföraren, der giltigt s äl dertill förefunnes. Euahanda pröfningsrätt, hvilken sålunda till betryggande af säljarens rätt blifvit domaren tillstadd, har beredningen föreställt sig äfven böra honom inrymmas till skydd för köparen; hvarföre ock i samma 5 blifvit ytterligare tillagdt ett moment, hvarigenom stadgas, att om se i handelsboken visas, eller eljest emot den eller omot personen, som den fört, förekommer sådan omständighet, att det vitsord, soni sagdt är, ej kan boken tilläggas, Rätten eger pröfva i hvad mån vitsordet deraf förringas. Tydligt är nemligen, att, derest något af de förhållanden, som m; förmälda, inträffar, handelsboken i och för sig icke kan tillerkännas den bevisningskraft, att, endast å grund af bokens innehåll, någon bör kunna till edgång dömas. Till beqvämlighet för alla, som behöfva köpa varor, länder visserligen, att de, om äfven i saknad af medel dertill för ögonblicket, må kunna verkställa sina upphandlingar på borgen, och jemväl för köpmannen, som säljer, kan en redlig ocl med förstånd idkad konsumtionshandel på kredit såsom i icke ringa mån befordrande varuomsätt ningen, medföra fördel; men onekligt är äfven, at en alltför långt utsträckt handel på kredit, isyn nerhet om den af köparen lättsinnigt anlitas elle saf säljaren begagnas till befrämjande af oredlig afsigter, kan vålla enskildt obestånd och menlig sinverka på allmänna säkerheten. Såsom ett me del att motverka dessa vådliga följder af en, å minstone till tiden, alltför långt utsträckt såda handel, bar beredningen trott vara ändamålsenlig satt i lagen ålades säljaren skyldighet att tillställ köparen räkning å de borgade varorna eller