Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1869, sida 2

Göteborg den 23 Januari. Under rubriken , Våra helgdagar innehåller tidningen ,,Aros följande betraktelser öfver ett ämne, på hvilket Hanlelstidningen vid mer än ett tillfälle sökt fästa allmänna uppmärksamheten. Fråsan, som här vidröres. har, som bekant, föranledt motioner vid de sistförflutna riksdagarne. Det bemötande dessa motioner rönte visade, dels att allmänna meninsen ännu icke var tillräckligt förberedd för den föreslagna reformen, men dels äfven att denna räknade många vänner och kan hoppas att vinna allt flera. , Aros yttrar: Nu är julen slut med sina många helgdagar, och äfven dyningarne, som medfölja dem, börja så småningom att lägga sig. Men hvad som icke är slut, det är de bekymmersamma tiderna, och detta ger oss äfven anledning att tänka på alla de dagsverken, som gå förlorade genom alla dessa helgdagar och deras efterspel. Männe det ej vore. tid att en gång på fullt allvar gripa sig an med den frågan, om det ej kunde vara skäl att borttaga annandagarne, ja till och med att framflytta irandet af de högtidsdagar, som infalla på en ckendag, till derpå följande Söndag? Man kunde ju behålla julhelgen och midsommarshelgen efter det gamla bruket, och fira de andra lika högtidligt, lika andäktigt på en Söndag, som på en arbetsdag. Ja, hvem vet, om icke detta lefve ett sätt till och med att höja andakten. Vi tro nemligen, att för predikande likasom för annat gäller regeln: ,för mycket och för litet skämmer allt. Eller få vi icke i det dagliga lifvet, i umgänget med våra barn och tjenare talande bevis härpå — bevis, att några allvarliga, väl afpassade ord i somliga hus göra långt bättre verkan, än det jemna förmanande och käxande, man får höra i andra? För öfrigt — ja, vi säga det helt uppriktigt, att vi tro det vara långt aktningsvärdare, långt behagligare inför Gud, att redligt arbeta dessa dagar till nytta för sig och de sina, än att — som det vanligtvis sker, med undantag af den stund, man är i kyrkan, då man nemligen går dit — fördrifva dem antingen i overksamhet eller med bvarjehanda mer och mindre kostsamma förlustelser, ej alltid af prisvärdaste slag. Besinnar man, hvilka ansenliga belopp bortsluddras, så väl genom de försummade dagsverkena, som gonom de extra utgifter, hvartill dossa helger gifva anledning, och tänker man sig vidare dessa pengar förräntade i sparbanken under 30 d 40 ärs tid, så får man en summa, som säkert komme väl till ass på ålderdomen, åtminstone för de mindre bemedlade, som nu för det mesta blott ega skulder och nöd som behållning af ett långt lifs mödor och ansträngningar. Vi ha 52 Söndagar, lägg dertill 3 å 4 högtidsdagar, och vi få 56 af årets 36ä dagar undantagna. för den offentliga gudstjensten och till hvilodagar. Männe ej detta kan vara nog?