liknande anfall för sin förvaltning. Från den gammal-liberale Solger inkom ett förslag om en uppmaning till regeringen att företaga en fullständig och sammanhängande ombildning af hela den inre förvaltningen, samt att vid nästa landtdaglinkomma med förslag till kommunal-kretsoch provinsordning. Solger påpekade den brokiga blandning af systemer, som man nu finner i författningen: allmän valrätt (till nordtyska parlamentet), treklass-systemet efter census (till landtdagen) och den gamla ståndsindelningen (till provinsoch kretsdagarne) med ett öfverdrifvet afseende fästadt på ridderskapet och detta ehuru ståndsindelningen för längesedan upphört att öfveresstämma med de verk— —— — liga förhållandena. För att i det inre befästa, hvad kriget 1866 har vunnit, måste man åstadkomma en liknande utveckling i hela riket, en lefvande organism, som kan genomtränga hela folket, och härvid skulle inrikesministern göra väl uti att följa sin kollega justitizeministerns förebild. ITALIEN. Den unge hertigen af Apulien, hvilkens faddrar voro prinsen af Carignon och prinsessan Olothilda, erhöll i dopet namnen Emmanuelo Filiberto Vittorio Eugenio Alberto Genova Guiseppe Maria. Kommunalrådet i Genua har insändt en lyckönskningsadress och anslagit 10,000 fr. till insättningar i sparbanker för de barn, hvilka blifvit födda under de fem första dagarne efter hertigens af Apulien födelsedag. FRANKRIKE. Den vigtigaste delen i throntalet sysselsätter sig med Frankrikes inre förhällanden: regeringens ställning gent emot de oppositionella elementerna, Frankrikes stora materiella framåtskridande, m. m. Kejsaren konstaterar, att regeringens och lagstistande kårernas uppgift är svår, för såvidt det kommer an på att i en af revolutioner upprörd terräng grundlägga en regering, som kan adoptera frihetens välgerningar och stå ut med dess utsväfningar. Kejsaren häntyder än vidare på den i vissa kretsar skapade konstlade agitation (oppositionen i och utom lagstiftande församlingen), som specielt betjenat sig af pressoch föreningslagen för att försvåra regeringens uppgift; han tillägger emellertid straxt derester, att nationen förblifvit känslolös för dessa agitationer. IIärmed åsyftas utan tvifvel agstationen med anledning af minnesvården för republikanen Baudin och demonstrationerna på kyrkogården Montmatre den 2 November. Äfven anfallen mot kejsarens person i den satiriska pressen och den sednaste rörelsen bland de franska demokraterna med anledning af baron Seguiers afskedande som kejserlig prokurator i Toulouse kunna vara innefattade i denna antydan. Beviset för, att dessa agitationer blifvit utan inverkan på sjelfva folket, ser kejsaren i resultatet af de flesta efterval till lagstiftande församlingen, hvilka — på några undantag när — utfallit till fördel för den kejserliga regeringen. Oroligheterna på ön Råunion började med ett pennkrig mellan två ultramontana tidningar samt en i hemlighet tryckt och spridd tidning. De första oroligheterna förekommo den 1 November, En af de ultramontana organerna erhöll då en ny redaktör, Buet, hvilken från första dagen öppnade en retsam och utmanande polemik. Samtidigt härmed spred sig detryktet, att Buet sökt förföra en ung: kreolska, hvilkens familj visat honom mycken gästfrihet. Den 29 November drogo 250 unga män till hans bostad och — då de icke fuunno honom — derefter till jesuiterkollegiet samt biskopens palats, ropande: ,A bas Buet, å bas les jesuites! Följande aftonen förnyades tåget och ropen. Det kom till stenkastningar, bitterheten steg, upploppet blef allmänt, och auktoriteterna måste använda trupper. Denna dag blefvo dock icke flera än några få sårade och 8 häktade. Den 1 December gjordes stora förberedelser: artilleriet skulle understödja intanteriet. Allt blef emellertid då lugnt. Den 2 Dec. spred sig ryktet, att milisen skulle sammankallas för att afväpnas. Milisen blef sammankallad, men infann sig icke, hvaremot stora folkhopar samlade sig utanför stadshuset, bakom hvilket guvernören på ön uppställde två kompagnier och två haubitser. Ett kompani uppställdes på en öppen plats i grannskapet, 140 man vid jesuiterkollegiet och gendarmeriet i regeringsbyggnaden. Straxt derefter angrepo trupperna. Af insurgenterna blefvo 6 dödade och 20 sårade; af trupperna sårades 2 officerare, 5 gensdarmer och 7 marinsoldater. SPANIEN. Enligt de sednaste underrättelserna ha monarkisterna i Madrid vunnit en lysande