blott stundom dämpades genom en viss böjelse för romantiskt svärmeri. Det sistnämnda föranledde honom att bygga santastiska luftslott, hvilkas gyldene tinnar räckte högt öfver sol, måne och stjernora Ett naturligt förstånd, paradt med en sorgfällig och grundlig uppfostran, skyddade honom från att gifva hugg på sig under hans umgänge med andra, hvarjemte en medfödd godmodighet afhöll honom att missbruka sin nästan oathängiga ställning och genom hänsynslöst uppträdande kränka eller såra andra. Han var på visst sätt ett vekt rör med kraftig märg, en munter ung man, hvars goda säls kaper vida öfvervägde de mindre ädla. I byn kände man honom blott under namnet unge hexim, i vidsträcktare kretsar kallades han deremot Fortis Hain-seld. Han sjelf var nöjd med båda dessa benämningar, och bekymrade sig lika litet om det framför hans namn felande ron som i hvad mån han var beslägtad med samle majoren. Han åtnäjde sig med attveta, att han af den sistnämnde blifvit upptagen som ett föräläralöst, bjelplöst: barn, att han tillbragt sina första ungs domsår under pastorskans vård samt Ånjutit den första undervisningen af pastorn sjelf; vidare att han längre fram, då majoren endast hörde godt ora honom, flyttade öfver till herrgården, hvarefter han besökte ett högre läroverk samt slutligen universitetet. Dessa voro således de båda unga, e. sutto i prestens trädgård midt emot Javarandra vid stenbordet. Den enkelt, men ätt klädda Rosa, med en nyckelknippa åstad vid sitt skärp — ett tecken till