Desta hvitare föreföll således hennes hy, och desto täckare afstack mot densamma hennes fint tecknade, leende mun, med de friska, körsbärsröda läpparne och de små, jemna, perlhvita tänderna, Parnalig oskuld och jungfrulig blygsamhet voro utpräglade i det vackra ansigtet. Men det saknade likväl ej ett uttryck af skarpsinnighet och iakttagelsesörmåga; hvarje min förrådde, ogktadt hennes ungdom, jemte en omutlig rättskänsla, den lugna ömtankan hos en klok husfru, som med deltagande och omsorg förstår att råda och uppmuntra i alla riktningar. Det sistnämnda torde mest kunna tillskrifras den omständigheten, att hon, såsom sina föräldrars enda dotter, ända från barndomen varit van att understödja sin moder i alla husliga förrättningar, till dess hon slutligen vid sin konfirmation hade uppnått den ålder, då hon ansågs lämplig att öfvertaga större delen af hushållsbestyren. Småningom, och ehuru hon knappt öfverskridit sitt sextonde år, hade det ena kiggendet efter det andra öfverlemnats till henne, så att det slutligen ej återstod något annat för modern, än att jemte sin make låta vårda sig af det varmhjertade barnet, En hjert motsats till den kloka och förståndiga prestdottern bildade heanes ljuslockige kamrat, hvilken, att döma ester det yttre, var ett mellanting af en öfvermodig student samt en passionerad jägare och ryttare. Hans öppna ansigte saknade visserligen icke ett framstående drag af hjertegodhet, men lika så tydligt framlyste ur hans ögon en hög grad af ungdomlig fåränga och sjelförtroende, som