Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 3

(Från Stockholm.) Trychfrihetsåtalet mot, StockholmspostenL. De närmare utredning af käromålet, som i Måndag inför rådsturättens tredje afdelning upplästes a litteratören Hedin, var af följande lydelse: Till Stockholms vällofliga rådhusrätts tredje afdelning. I den skrift, hvari jag hos rådsturätten anhöl om kallelse och stämning å ,,Stockholmspostens esansvarige utgifvare, åberopade jag, alternativt, 1 och 12 momenterna af Tryckfrihets-förordningen Stockholmsposten har om mig utspridt det ryk 7.Jtet, att jag ,tagit en nära del i upprättandet a Sverges Tidning. Att en allmän mening existe rar, hvilken stämplar sistnämnde blad såsom skan 1 daltidning, lärer ej kunna bestridas. Denna me nning är måhända oriktig: derom kan jag ej döma I då jag ej varit i tillfälle att följa bladets uppträ1 I dande i den offentliga diskussionen. Men detta inverkar icke det minsta på karakteren af den Juppgift, Stockholmspostenutspridt om mitt för2 hällande till ,,Sverges Tidning.; ty för såvida anförda opinion, vare sig med rätt eller orätt, är rådande, så är det onckligt, att Stockholmspostensuppgift är, hvad i tryckfrihetslagen benämnes, en angripelse, som för mitt , borgerliga namn och rykte förklenligt är (3 S 11 momentet), eller hvad strafflagen kallar rykte om gerning, som för mitt medborgerliga anseende menlig är (16 kap. 8 115). För öfrigt är redan det allmänt kända fakItum afgörande för frågan om det at ,,Stockholmspostenutspridda, lögnaktiga ryktets för mig förHenliga syfte och verkan, att ,Sverges Tidningsredaktion beredt sin förste ansvarige utgifvare flera års fästningsstraff. Det torde mähända vara öfverflödigt att erinra, hurusom ,Stockholmsposten just aftonen före det Nyss förrättade riksdagsmannavalet i hufvudstasden — följaktligen så sent, att en vederläggnina af den osanna uppgiften ej kunde bli allmänt spridd före det val, hvarpå man genom detta medel ville inverka samt i ett ögonblick, då ett förklenligt rykte är egnadt att åstadkomma en snabbare och kraftigare verkan, än eljest — publicerade den på fri hand uppgjorda berättelsen om min delaktighet i upprättandet af en tidning, hvarom den allmänna meningens dom utfallit så, som jag förut antydt, och hvars ansvarige utgifvare då nyss dömts till två års straffarbete. Strafflagen har, i 16 kap. 9 8, särskildt betonat brottsligheten af smädelser, som ega rum ,å tid, ort eller sätt att ärekränkningen väcker synnerligt uppseende. Till ytterligare belysning af den ,intentionernas renhet, hvarom ,,Stockholmsposten ordar i samma andedrag, då den mot mig utkastar den beskyllning, som föranledt mitt åtal, vore lätt att åberopa en hel följd af fakta, allt ifrån samma tidnings försätliga antydan, att jag vore ,,demagog, till dess insunuation, att jag skulle hafva ådragit en annan tidnings ansvarige utgifvare åtskilliga , juridiska obehag — en insinuation, hvarmed ,,Stockholmsposten förstod att sätta det tryckta ordets insegel på den osanna uppgift, som under valstriden spreds medelst anonyma bref, att jag vore författare till en då åtalad och numera fälld uppsats i tidningen ,,Fäderneslandet. Jag anser det anförda vara tillräckligt för att aådgalägga, att jag med fullt skäl åberopat 3 5 11 mom. tryckfrihetsförordningen, jemtörd med de citerade Så i strafflagen. Emellertid, då jag ingalunda åsyftar att genom ett strängare straff vinna tillfredsställelse för en hämndkänsla, som jag ej hyser, vidhåller jag fortfarande, alternativt, mitt yrkande om den åtalade artikelns brottslighet enligt 3 F 12 mom. tryckfrihetsförordningen, hvilket såsom missbruk af tryckfriheten anför ,lögnaltiga uppgister till allmänhetens förvillande och förledande. Innan jag afslutar denna förklaring af den ätgärd, jag ansett mig skyldig ej mindreide hufvudstadens valmän, som vid sista riksdagsmannavalet behagade skänka mig sina röster, än ock mig sjelf, torde det tillåtas mig att äfven påpeka tvenne andra omständigheter, hvilka äro af vigt för det offentliga lifvet, och hvilka bort förmå mig att ej tyst fördraga den förföljelse mot mig, för hvilken Stockholmsposten gjort sig till organ. Dels har jag icke velat genom undfallenhet mot ett smädeskrifveri, hvilket endast genom sina auktorers höga anspråk på medborgerligt anseende och medborgerlig förtjenst skiljer sig från den vanligen s. k. ,skandalen, bidraga att befästa den åsigten, att nu gällande tryckfrihetslag skulle vara vanmäktig, när det gäller att förskaffa upprättelse för angripelser mot enskild man, hvilka för hans s borgerliga namn och rykte förklenliga äro, eller åstadkomma en laglig tillrättavisning af lättsinnets s eller illviljans lögnaktiga uppgifter och vrängda ( framställningar till allmänhetens förvillande och s förledande. Enligt min tanke innehåller nu gällande tryckfrihetslag tillfredsställande garantier i detta hänseende, om de blott tagas i anspråk och rätt tillämpas. Att en motsatt åsigt härom kunnat uppkomma och vinna en viss utbredning, torde väsendtligen härflyta derifrån, att mången af vare sig falsk stolthet eler falsk blygsel och rädsla för det besvär och obehag, en rättegång medtör, underlåtit att anlita det skydd, som tryckfrihetsförordningen tillförsäkrar medborgaren, samt att måhända denna omständighet åter i någon mån medverkat att utbilda en på juryerna i trycktrihetsmål inverkande, mot vissa tryckfrihetsbrott nog skonsam opinion. Då de berättigade intressen, som tryckfrihetslagen velat hägna, kränkas fullt så mycket genom uteblifvande tillämpning af lagens straffbestämmelser, som genom sjelfva öfverträdelsen af dess stadganden, har jag ej velat bidraga till en för tryckfriheten och allt det goda, som af henne beror, skadlig sedvanas och opinions ytterligare utveckling och befästande. Dels vill jag ej genom en illa använd undfallenhet indirekt understödja Stockholmspostensbemödande att förvandla pressens andel i valförberedelser och valstrider från en anständig granskning af ifrågasatta personers lämplighet för rikslagsmannakallet till ett systematiskt smädeskrifveri. Det är förklarligt om öfverilade ord falla under en häftig valstrid; här borde det dock ej ha skett från den af mig åtalade tidningens sida, lå motsidan, långt itrån att på något sätt förgå sig, tvärtom på det uttryckligaste erkände den persons förtjenster, som af Stockholmspostenförördades. Så mycket mera eger man då fog att I gilla ,,Stockholmspostens — icke ötverilningar, I! itan kallt beräknade och till rätta ögonblicket I I 8 An — — ——B—2—— — —— — — — — — — parda förklenliga och lögnaktiga uppgifter. Jag vill ej medverka till ett prejudikat ä strafflöshet ör ett sådant sätt att i en valkamp missbruka så ryckfriheten. 8 Stockholm den 18 Januari 1869. S. Ad. Hedin. — — 1 (Från Skösde.) sfrerråld. I ,,Sköfde Tidning för i går läses: 1 Förliden Lördag, vid pass sjutiden på aftonen, öf-! rerfölls bryggaren Johansson från Hjo — stadd pås! t 1 hemresa härifrån — af tvenne karlar, hitom Hassum, hvilka under yttrande: -Tag fram dina pensar, annars får du mista lifvet., fasttogo honom så ch kastade honom från sitt åkdon. Johansson, häraf mycket uppskrämd, bad om förskoning af ifvet samt lemnade ifrån sig ett halft stop bränvin, om han hade på sig. Bofvarne togo sedan från honom häst och åkdon och kuskade dermed från ! vataljfältet; men hästen var istadig ch stannadek i Xr AUF JÅC.