Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 2

oaktadt de äro hvitstrukna och kyrkogårdsmuren väl underhälles-. Träden, de väldiga, ärevördiga lindarne, som med sina täta kronor förläna kyrkan och prestgården en så obeskriflig karaktär af fridfullt lugn, antyda nemligen flera mansåldrar. Afsöndrad genom trädgårdsanläggningar, från riddargodsets omfångsrika byggnader och uthus, ligger den af murgrön omkransade kyrkan. Knappt trettio steg från kyrkogårdsmuren reser sig den en våning höga, dock rymliga, och med gafvelrum försedda prestgården. En liten gårdsplan skiljer densamma från vägen. Sandgångar, nog breda att tillåta två personer promenera bredvid hvarandra, slingra sig der, emellan väl vårdade rabatter. Högstammiga rosor och fuchsior, ordnade i smakfulla grupper, afbryta behagligt gräsmattans enformighet och bevittna den nuvarande innehatvarens smak. Men prestgårdens förnämsta prydhad är dock fyra, framför huset i en rad stående lindar, hvilkas kronor äro så tätt sammanflätade med hvarandra, att byggnadens tegeltak knappt kan märkas melan de af hösten redan färgade löfmasorna. Den egentliga trädgården, der det nytiga och sköna äro förenade, ligger bakom ooningshuset; likaså äro de till gården rörande stall och lador, hvilka tillika med ordbruket äro öfverlåtna till en arrendaor, ej synliga från vägen. (Forts.)