Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 2

— Jag gissar nu, anmärkte Deus lifligt. — Du tänker följa Reiber, istället för att gå på jagt? — Ja, käre bror, och du skall följa mig, så att jag har ett pålitligt vittne till hands, om något vigtigt skulle förefalla. Och något är å färde, ty hvem skulle annars göra sig den mödan att skrifva bref till en kusk, som knappt kan läsa tryckt? — Men säg mig, hvar träffa vi honom? Att han inte besöker sin syster tycks vara temligen tydligt efter din berättelse. — Han beger sig troligtvis di.t hvarifrån brefvet kom. — Således till Haidekrug? — Troligtvis, men han är en slipad karl. Först afvaktar han mörkret, oeh derefter tar han först vägen till sin syster, då han lemnar herrgården; ty han kunde dock möta någon, och någon kunde dock, om än tillfälligtvis, följa efter honom. Sedan han uppnått skogen står det ju honom fritt att vända sig hvart han vill. Mitt förslag är således att vi fatta posto i närheten af skogsvägen och vänta der tills Reiber gått förbi, och sedan följa honom. — Men om han inte kommer? — Då är det alltid tids nog att gå till Haidekrug. — Och när tänker du att bryta upp? — Anfäkta! ropade jägaren och sprang upp, — klockan är redan tem. Dagsljuset varar knappt en timma till, vi måste bort, annars komma vi för sent. Men en sak, dyraste magister, hunden kunna vi inte medtaga. — Jag ställer min säng till hans förfogande, sade Deus och knäppte igen sin rock ända upp till hakan.