Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1869, sida 3

33 ———— Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Branden och stölden i Ahlafors magasiner. Vid ransakningen härom i går i poliskammaren meddelade åklagaren, poliskommissarien Wittboldt, att ytterligare upplysningar i saken kommit i dagen och att ännu flera personer, till hvilka Johansson och Kindlund sålt garn, blifvit upptäckta. Till landtbrukaren J. P. Kindlund i Marbäck hade häktade Kindlund försålt 57 bundtar färgadt och ofargadt garn, för 100 rdr. Till handlanderne Skoglund Berglund vid Karlstad hade K. sålt 52 bundtar. En annan medhjelpare, fiskhandlaren Joh. Nilsson, hvilken förut varit anklagad för mordbrand, hade äfven tillhandagått vid det stulna garnets försäljande. Så hade denne, på begäran af Johansson, inledt en affär med förre sjökaptenen F. Larsson i Torsteberga i Ljungby socken och Willands härad vid Kristianstad och sjelf nedrest med garnpartiet, som utgjorde 50 bundtar i 5 säckar. Detta parti hade Nilsson försålt för ett pris som med 3 rdr för det ofärgade och 5 rdr för det färgade understeg fabrikspriset. I afbetalning å den betingade köpesumman hade hr Larsson betalt 200 rdr. I anledning af dessa upplysningar hördes först Kindlund, som nu blifvit betydligt medgörligare och ej längre fortfor med sitt förra ihärdiga förnekande af allt. Han berättade nemligen att, sedan Johansson i medio af September anmodat honom att försöka sälja garn, hade han den 24 i samma månad afrest till Borås och der försökt men ej lyckats blifva af med partiet. Han hade derpå rest vidare till en sin slägting, landtbrukaren Kindlund i Marbäck, till hvilken han utbjöd garnet, under uppgift att det tillhörde en handlande, som skulle göra cession, och att det derföre kunde säljas till billigt pris. Landtbrukaren hade efter någon tvekan äfven gått in på köpet och priset betingades till 400 rdr för ,,slumpen. Af dessa penningar hade Johansson behållit 250 rdr och lemnat häktade Kindlund 150 för sitt besvär. Nägon tid sednare hade Kindlund afrest med ångf. Uddeholm till Karlstad medhafvande 5 säckar, innehållande 52 bundtar. Detta parti skulle lemnas till handelsbolaget Skoglund Å Berglund å Sanpemo, några mil från Karlstad, hvilka köpmän blifvit underrättade af landtbrukaren Kindlund att de hos häktade K. kunde få köpa garn till billigt pris, och i anledning deraf tillskrifvit K. I afbetalning å köpesumman hade K. fått 325 rdr, hvaraf han på sin andel fick 150 rdr. Slutligen hade K. för Johanssons räkning emottagit vid Skeppsbron 2 säckar med 22 bundtar, hvilket parti sedermera af Kindlunds broder, döfstumme ynglingen Melcher, blifvit fördt till K:s källare, der detsamma afhemtats af en. person vid namn Sandlund, hvilken betalt 175 rdr för detsamma. Af denna summa hade K. fått 75 rdr. Kindlund berättade dessutom att han vid garnpartiernas emottagande af Johansson ofta yttrat sin förundran ölver att denne kunde få så mycket garn. Johansson hade då vid ett tillfälle yttrat: ,,Det är icke någon fara, ty bokhållaren vet af alltsammans, och jag betalar så snart jag får in pengar. Samt vid ett annat tillfälle: ,.Du kan väl begripa att jag går rakt på saken, alldeles som det skedde för kontorets räkning. Fiskhandlaren Joh. Nilsson, som nu hördes, berättade: att han, som under en längre tid varit bekant med Johansson, af honom ofta blifvit anmodad att skaffa köpare till garn, tomsäckar och kaffe, hvaraf J. sagt sig ha ett större lager i kommission. Då han derföre en dag före jul träffade sjökapten Larsson, hade han ihågkommit detta och frågat denne om han vore böjd för att köpa garn. Larsson hade först svarat att han ej handlade dermed, men då Nilsson sagt, att en rabatt af 3 a 5 rdr på hvarje bundt kunde beviljas, hade L. ingått på att köpa 50 bundtar, som skulle nedsändas till hans gård. Dagen efter hans hemkomst kom äfven Nilsson på jernvägen till Kristianstad och derpå till Larssons bostad, derifräån båda reste in till staden. Sedan Larsson sett garnet köpte han det, och afbetalade genast 200 rtdr, hwarhå Nilsson reste tillbaka. Johansson, som derpå infördes, förnekade fortfarande på det fräckaste all vetskap eller delaklighet i dessa transaktioner och påstod, att allt hvad de ofvannämnde personerna berättat vore osanning. Slutligen hördes tvenne åkardrängar, hvilka beats af Nilsson som varit till mötes. Man finner således attt tjufvarne ej fruktat att blifva uppäckta, utan med stor djerfhet fortfarit med sina, sådant åter kunnat gå för sig, bevisar, såsom poismästaren också vid förhöret anmärkte, en stor slapphet och vårdslöshet vid uppsigten från konorspersonalens sida, helst denna redan i Novemer fått underrättelse att tillgrepp skedde. För inkallande af flera personer uppsköts målet stterligare till nästa Tisdag, och återförpassadss Kindlund och Johanson till cellfängelset, dit nu ifven Nilsson flck göra sällskap. roligen sedan flera år pågående tillgrepp. Att t rättade, att ett garnparti en dag hemtats midt på ö lagen vid magasinet och derifrån på Johanssons illsägelse körts till jernvägen, der detsamma hem