Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1869, sida 2

örelse som då man tömmer ett glas. — Min kassa är tom, och som magister loc vill jag inte anlita krediten för dylikt. Skogvaktaren framtog som svar en platt korgflaska, och sedan han tagit en klunk derur, räckte han den till skolmästaren med en vänlig nick. . — En liten tår, måttligt begagnad, piggar upp, anmärkte Deus och återlemnade flaskan, sedan äfven han tagit sig en liter klunk. — Också min tanke, bekräftade jägaren. — jag tar en droppe då och då för — helsans skull — — — Riktigt, bror, för helsans skull; — är så jägarsed; men vi kunna väl gå nu! — Menniskobarn, hvad tänker du på? Vi ha ännu minst en timma på oss, destc heldre som vi i qväll inte egentligen gå på jagt. — Inte på jagt? utbrast Deus och ryggade tillbaka förskräckt. Anfäkta, hvad förehar du då? Du vill väl inte släpa mig des för att öfverraska någon stackars vedtjuf? ot Nej, dyraste professor, hvarken krypskyttar eller vedtjufvar gäller det i afton; nej, helt andra saker äro i vinden. Jag tänker ta reda på Reiber. — Hvad? Den skurkaktige kusken? — Ingen annan; vi skola bli ute haltva natten, och således råder jag dig att göra ett bastant mål. Hvad-bar du i huset? — Det enda, som i hast kan tillredas, vore några ägg — — — Godt, käre professor, inföll jägaren, i det han gick till sin skjutväska och framtog derur ett i papper inlindadt fläskstycke; — du består ägg, jag fläsk och