Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1869, sida 2

full af välvilja, ädelmod och rättskänsla. Det finns inte i hela verlden maken till ädling, — men jag skulle ju berätta, — majoren hade knappt hemtat sig från sin förvåning, förrän han skickade förvaltaren att köpa hästen till hvad pris som helst. Denne lyckades också mot ett pris af aderton thaler — jag tror att mjölnaren hade gifvit kusken tolf — hvarefter han förde hästen till nattmannen och stannade qvar tills hästen dödades. — Reiber har väl fått sina fiskar varma för omaket? — Då känner du majoren illa. Han har inte yttrat ett enda ord till honom under de sista dagarne, dels ville han inte för hans tamiljs skull göra honom olycklig, dels upprördes han väl så mycket af skurkstrecket, att han ville glömma det så fort som möjligt. — Ja, ja, det är likt en så stolt och vördnadsvärd karakter, återteg Deus med ett uttryck af högaktning i sin röst — men desto mera förvånar det mig å andra sidan, att Reiber, att sluta efter dina yttranden, åter tycks stå på säkra fötter. — Det har han egentligen aldri jort och kunde inte göra det, ty majorn Minner honom för väl, svarade Herzbusch bestämdt, hvarefter han efter väl slutad måltid torkade sina mustacher med en bit läskpapper, — men af den historia jag nyss berättat kan du finna, att Reiber är en farlig karl, mot hvilken man måste vara på sin vakt. Så vänlig och smilande han än visar sig mot mig, så misstror jag honom och vet också hvarför. — Hvarför då? frågade Deus, som med