Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1869, sida 2

en snapps; på det sättet skola vi må som prinsar. Utan vidare omständigheter begåfvo de båda vännerna sig ut i köket, och medan Deus med öfvad hand gjorde upp eld, bemödade Herzbusch sig att medelst läskpapper rengöra stekpannan. Fläsket skars derefter i bitar och lades i pannan, hvilken ställdes öfver elden, och då de hvita bitarne började fräsa, slog magistern äggen i det sjudande fläsket med en mästerkocks behändighet. Fem minuter derefter sutto skolmästaren och jägaren åter i skolrummet. Mellan dem stod den heta pannan, ur hvilken sexton stekta ägg doftade emot dem. Herzbusch höll i högra handen en kort täljknif, medan hans venstra omfattade ett stort stycke bröd. Deus begagnade sin enda bordsknif oeh gaffel, och med ett uppriktigt menadt ,, väl bekomme! började arbetet. — Således inte någon jagt, började Deus halfhögt: efter en stund, ty han kunde blott med möda inrymma den tanken att nödgas försaka det kära nöjet. — Nej bror, svarade jägaren, — i qväll går det ej an. Historien med kusken hindrar oss, och emedan han hyser hat till unge herrn, skulle jag anse det oförsvarligt, att kanske låta honom obehindradt utföra något af sina skurkstreck; och att han är i stånd till allt, derpå ha vi erhållit ett nytt bevis under de sednaste dagarne. Så: Och hvad har då händt7 frågade Deus och tog sig ett ägg. — Hahaha, en snygg historia! utropade Herzbusch leende och stötte knifskaftet mot bordet så att det darrade; — du vet!