dan förut varit genom onpplösliga frändskaps-och vänskapsband fästadt vid vårt eget. Öfver denna förening nedkalla Skandinaviens trenne folk de varmaste välsignelser, och dersöre tro vi, att den med Guds hjelp skall bringa lycka åt Nordens framtid. För samma framtid, så vidt den närmast rör Sverge, vill nu församlade riksdag äfven i sin mån arbeta. Stora och länge uppskjutna frågor äro den förelagda såväl angående rikets försvar som dess ställning till Norge. Säkert skola, såsom alltid inom fritt beslutande församlingar, meningarna blifva delade om lämpligaste sättet för deras lösning, men ieke om målet, hvartill det gemensamma arbetet bör sträfva. Ty ibland oss finnas lyckligtvis i närvarande stnnd inga andra partier än sådana, som täfla med hvarandra om äran att kunna mest gagna. Måtte priset tillfalla de visaste! Andra kammaren önskar ingenting högre, än att så sker, och hoppas blott att förblifva obesegrad i nit för fäderneslandets välgång. Med full visshet att detta hopp går i uppfyllelse, anbåller den att i Eders Kongl. Maj:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten Derefter öfverlemnades till hvardera kammarens talman den kongl. propositionen om statsverkels tillstånd och behof, för hvilken vi på annat ställe i bladet redogöra. Den af gammalt öfliga, men med nutidens åskådningssätt och föreställningar om de båda statsmakternas inbördes ställning mindre förenliga, s. k. handkyssningsceremonien egde denna gång icke rum. Den hade på konungens befallning blifvit ur ceremonielet borttagen, en åtgärd, hvilken, då den, såsom nu egt rum, till följd af konungens eget initiativ vidtagits, icke kan annat än med bifall helsas af hvarje uppriktig vän af det sannt konstitutionella samhällsskicket. . Konungen gick derpå tillbaka till sina rum, åtföljd af processionen, i samma ordning som till rikssalen, hvarefter riksdagens ledamöter äfven lemnade rikssalen. Högtidligheten afslöts omkring kl. 2 e. m.