Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1869, sida 2

tionernas möte i Pesth om nödrändigheten af att befästa monarkiens nordöstra gräns. ,Det är just 20 år — säger den ryske författaren — sedan Ryssland skyndade kejsaren af Österrike till hjelp (under ungerska rdvolutionen 1849). En stor del af Österrike låg snart — tack vare den ryska armens lysande segrar — för vår oförgätlige czar Nicolai fötter, och denne, stolt som han var, gaf landet tillbaka åt kejsaren af Österrike. Den österrikiska regeringens nuvarande fiendtliga uppträdande mot Ryssland är tacken för det blod, vi för 20 år sedan utgjutit till dess frälsning. Derefter hotar försattaren Österrike med Rysslands hela militärmakt, som påstås skola bli så mycket farligare, som czaren vet, , att deti Österrike lefver talrika slaviska bröder och vänner, hvilka med längtan vänta på ryssarne. ,,Czaren — så heter det vidare — ville skynda till de af turkarne skamligt misshandlade kristna folkstammarnes hjelp. Sultanen vände sig nu till kejsaren af Österrike och lofvade denne att tvinga alla sina kristna undersåter att antaga den romersk-katolska läran, så framt han ville bistå honom mot Ryssland. Denna hjelp har Österrike lofvat Porten, och deri ligger orsaken till den österrikiska regeringens fiendskap mot Ryssland. Brochyren, som upptager ungefär två ark, är skrifven på ett särdeles populärt spräk och utdelas öfrerallt till soldaterna, som läsa den med mycken begärlighet. FRANKRIKE. Som man af ett telegram sett, lärer konferensen i Lördags hafva afslutat sina arbeten, och det är sannolikt, att resultatet blir en kollektiv förklaring, som skall öfverlemnas till regeringen i Athen. I denna förklaring torde stormakterna komma att tillkännagifva, det den internationella rätten bör häfdas i afseende på den föreliggande tvistefrågan mellan Turkiet och Grekland. I en korrespondens till ,, Köln. Zeit. heter det, att grefve Slackelberg gjort ett försök att få uttrycken i kollektivförklaringen mera allmänna, så att icke de begge länderna skulle komma att nämnas. Deremot sägas furst Metternich och den franske utrikesministern hafva framhållit, att de ifrågavarande staterna just borde nämnas, eftersom man borde uppsfatta deklarationen som ett allmängiltigt fall, hvilket ,,genom endast en förändring af namnen för framtiden äfven kunde I komma till användande i afseende på andra stater och andra tvistefrågor. Korrespondenten anmärker af denna anledning: Pen tanken ligger nära till hands, atv i detta fall äfven genomförandet af Pragerfredens art. 5 kan blifva gjord till föremål för en dylik törklaring, hvilket regeringen i Berlin borde påminna sig, medan det ännu är tid. Franske ambassadören i Athen, Baude, hade genom telegrafen fått befallning att underrätta den helleniska regeringen om skälen till den olika ställning, som vid konferensen var lemnad åt representanterna för Porten och för Grekland. Det yttrades, att denna olikhet berodde på, att endast de makter kunde få beslutanderätt, som äro undertecknare af traktaten i Paris, samt att Porten af detta skäl skulle hafva röst på konferensen. På samma sätt förhöll det sig med den omständigheten, att den grekiske ambassadören endast blef officiöst inbjuden till konferensen, och icke som de andra makternas representanter genom en skrifvelse. Den protest, som Greklands ambassadör inlemnat mot en sådan uppfattning af förhållendena, lyder sålunda: Talet är om en process mellan Turkiet och Grekland. Det är således billigt och naturligt att lemna de begge makterna tillgång till I konferensen med samma befogenhet, eller också utesluta dem begge. Turkiet kan sicke på en gång vara domare och part i sin egen sak. Man säger visserligen, att I Porten fått tillträde till konferensen i sin egenskap at deltagare i Parisertraktaten; men mellan denna traktat af den 30 Mars 11856 och den nuvarande konflikten finnes intet sammanhang. Dernäst säger man, -latt turkiska regeringen som stormakt hatt rätt till det, som blifvit Grekland förnekadt. Men vid en rättsfråga beror det ju icke på, om den ena makten är stor och den andra liten. Det kan icke förnekas, att detta räsonnement är korrekt. ENGLAND. Bland reformer i förvaltningen omtalas sen ny fördelning af de angelägenheter, Åsom tillhöra de olika ministererna. Det fråder nemligen inom många af dessa en i nägtan afralio Areda och saommanhlundning bv