Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1869, sida 2

medel att besluta om och utföra sådan arbeten, hvilka angå de större och mindr kommunerna i främsta rummet och lan det först i andra. Återstår sålunda fö vår riksförsamling icke särdeles mycke tid att använda på de större reformer som folket kan önska och tidsförhållan dena kräfva. Detta bör tagas i betrak tande, när man uppmäter de sordringa och förhoppningar man vill göra sig på de resultater ett riksmöte årligen skall af kasta. När vi fördenskulli en aktad lands. ortstidning läsa en uppsats, som undei rubriken: ,Hvad kan man vänta af 1869 års riksdag? besvarar detta spörsmål der med, att denna riksdag bör kunna utagere frågorna om den kommunala rösträtten reorganisationon af rikets försvarsverk embetsverkens reorganisation, kodificeringen af Sverges lag, kreditlagarnes omgestaltning o. s. v., så är detta att fordra och hoppas allt för mycket, och om sådane förväntningar besvikas, så är det verkligen icke riksdagens fel. Vi måste finna oss uti att gå framåt steg för steg, och glädja oss, när vi se, att det dock går framåt i den rätta riktningen. Sker det så, och medför hvarje riksdag något godt, så kan dock summan af framsteg, gjorda under ett tiotal af år, blifva rätt betydlig. Vi hafva s att ordspråket, det utligen att erinra oss, ,kungen kan allenast hvad folket kan gäller i lika mån om riksdagen som om, so gen, för att vara en kets smorde, Riksdatrogen spegel af folkets tänkesätt, kan icke genomföra andra ider än dem som tillräckligt mognat hos nationen sjelf, och förtogar, för tillfreds ställande af de allmänna behofven, öfver inga andra tillgångar än dem som folket sjelft förmår att erbjuda. Zn fordran är dock folket under alla förhållanden berättigadt att ställa på sin representation — att denna till hållning och anda skall vara en värdig och aktningsbjudande bild af nationen sjelf och återspegla dess ädlare egenskaper. De kan icke ske, utan att den personliga ä lystnaden och öfverhufvud de små passionerna tillbakaträngas samt de lägre intressena underordnas de högre. I våra dagar med sin utbildade offentlighet, hvilken bringar till allmän kännedom mycket, som förr kunde dölja skymningen, är detta vigtigare än någonsin. Det är vigtigt äfven ur den synpunkt, att derförutan blir det för de representerade svårt att den offentliga diskussionen och under dermed oundvikligt förenade meningsstrider bemöta församlingen af folkets ombud med den vördnad, på hvilken hon, såsom uppbärarinna af folkets majestät och såsom numera vår statslifs förnämsta organ, har rättmätiga anspråk, hvilka vi ej få lemna åsido, äfven då de beslut hon fatar kunna strida mot våra egna åsigter och känslor.