Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1869, sida 2

mande postväskan, hvilka hon ansåg innehäll penningar. Efter att på detta sätt ha öfverkommit ett bref till mejeristen på stället innehållande 30 rdr och ett annat med 8 rdr, utan att någon trodde henne vara tjufven, blef hon allt djerfvare och lyckades slutligen komma åt en summa, med hvilken hon tyckte sig böra vara nöjd. Den 15 Januari förlidet år skulle nemligen fru Bratts son, löjtnant Bratt, afsända ett bref till Carlstad med 1,000 rår i 10 sedlar, och under det han var sysselsatt med räknandet af penningarne, inkom Eva Björklund i rummet, samt började genast att kasta ut planer för att komma åt desamma. Sedan bresvot blifvit inlagdt i postväskan och denna tillåst, utlemnades väskan i köket, för att genom det vanliga postbudet fortskaffas till stationen. Innan denna ankom, hann dock Eva Björklund att ur en chiffonier, framtaga nyckeln till väskan amt uttaga bretvet och gömma det. Då brefvet icke ankom till sin destinationsert föll misstanken på flera personer och deribland äfven posttjenstemännen. Vid en undersökning å Forsvik nägon tid derefter, hördes alla tjenarne och äfven Eva Björklund, som då på ed afgaf en vittnesberättelse hvarigenom en helt oskyldig person å stället kom att misstänkas. Brefvet var emellertid borta och saken glömdes. Hon lät nu några månader fö flyta innan hon åter började att tillegna sig saker; men slutligen i Juni månad gamma år började hon att tänka på att komma från Forsvik för att på andra orter kunna draga nytta och nöje af sitt tjufgods. Hon omtalade fördenskull för fru B. att hon fått bref från Stockholm med underrättelse att hennes mor var död och fadren vansinnig och att hon derföre nödvändigtvis måste resa dit. Ilon fick dertill äfven tillstånd samt tillockmed respenningar och afreste från Forsvik den 18 Juni. Ankommen till Venersborg köpte hon sig en fullständig garderob, så att hon, iklädd densamma samt med de från fru B. stulna hattarne och nipperna, kunde antagas vara den hon sedermera uppgaf sig för, nemligen Fröken Björklund-Stockholm, der hon stannade i 14 dagar, lefde hon friskt undan, fick tillochmed en fästman, men lemnade hela herrligheten och afreste till Göteborg, der hon tog in å hotel Garni. Här kom hon på tanken att det kanhända vore bäst att resa till Amerika och således undvika alla obehagliga stötestenar. Ilon satte äfven denna plan i verket och köpte sig en första klassens biljett till Amerika för 380 rdr. Den 17 Juli afreste hon med ångf. Albion till England, men i detta sicktjufnarnes hemland råkade hon redan första dagen oster sin ankomst till Iull ut för en sådan industririddare som helt behåndigt knep en af hennes portmonäer med nära 400 rdr, då hon i en folkträngsel stod och gapade på några kringvandrande akrobater. Vid ankomsten till Liverpool upptäckte hon, att hon förlorat ännu flera penningar och då hon derjemte fått afsmak på sjöresor under öfverfarten, ihågkom hon ordspråket att ,,borta är bra men hemma är bästoch, lemnande sitt ressällskap och biljetten till Amerika åt sitt öde, reste hon tillbaks till Göteborg. Denna gång stannade hon icke länge härstädes utan afreste till Stockholm med öfverlefvorna af sin kassa, några dagar efter ankomsten. Polisen i Stockholm hade emellertid fått underrättelse från Forsrik att hon misstänktes för tjufnad och resultatet blef att hon snart satt inom lås ech bom. Vid förhöret inför rådhusrätten erkände hon otvunget alla de upptäckta stölderna samt dessutom flera andra. För upplysningars inhemtande om huru med dessa stölder förhåller sig, uppsköts målet till annan dag. — Än trollqvinna. Med en annan äfventyrerska, den förut omnämnda Johanna Maria Carlssom, företogs samma dag äfvenledes ransakning. Hon hade slagit sig på den industrien att uppträda som ,finnqvinna, och sagt sig vara i besittning af öfvernaturlig förmåga. Flera personer hade äfven trott derpå och låtit lura sig. Så hade hon frånnarrat en jungfru Anna Andersson hela hennes garderob samt matvaror och penningar, samt till gengäld lofvat att så trolla, att den bagerirörelse, som Anna Andersson ämnade öppna, skulle gå så bra, att ingen bagare i hela Sverge skulle kunna mäta sig med henne. Till en annan jungfru, Maria Andersson, hade hon sagt att hon visste en god plats, som vore ledig, men för ut Maria skulle kunna få den, vore det oundvikigt att denna först lemnade några plagg från sig. Detta hade Maria äfven gjort och lemnat ,,trolltvipnan en kjol och ett par halsdukar, hvilket lenna behöll som god pris. En arbetskarl hade hon narrat att en dag trenne gånger gå baklänges sver Gullbergsbro och för hvarje gång spotta efer sig, en annan dag fick hon honom till att gå renne gånger uppför trapporna i ett hus vid Fronhusgatan, — allt under tron på att detta vore tt verksamt sätt att få sig en plats. Slutligen tade hon narrat denne enfaldige stackare att utlricka en dekokt på diverse blomster, som gjorde ådan verkan att, såsom han uttryckte sig vid örhöret, han höll på att strycka med på kupjen. Vid alla hennes ,trollerier hade flerahanda ocus pocus spelat hufvudrollen, och hon hade örmått ingifva sina offer en sådan förtröstan på tt allt skulle lyckas, att hon kunnat få dem till tt göra hvilka galenskaper som helst. — Slutlien öppnades deras ögon och polisen gjorde ett lut på trolleriet. le infordrande af hennes prestbetyg uppsköts nålet. (Från Stockholm.) Tryckfrihetsåtalet mot tidningen Fäderneslandet ned anledning af den i dess nir 98 förekommande ppsats: ,,Hvems är blodskulden 2. Sedan juryn i msdags förklarat den åtalade artikeln skyldig, har ådh rätten i Thorsdags fällt utslag, hvarigenoman