Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 1

nerat en mängd förträffliga sjordbilder och kustpartier. Af Tidemand erhöllo vi för 100 specier en helt liten målning, föreställande en fiskarflicka, som lagar nät; genom den öppna stugudörren har man en vidsträckt utsigt öfver en strand me båtar och fiskare samt vidare ut öfver Öresund — motivet är neml. taget från Arilds siskläge vid Kullen. Marinmålaren Bennetter — den ende af våra konstnärer, som fast bosatt sig i Paris, der han studerat under Gudin — insände en stor målning till 230 specier, vöppen sjö i månljus med ett holländskt fartyg i vändning, ett linieskepp och andra fartyg längre i bakgrunden . Bennetter har varit sjöman, och en trognare framställning af seglande fartyg är det omöjligt att återgifva. Af Siegwald Dahl, en son till den äldste norske målaren, professor Dahl i Dresden, fanns en julkärfve med en stor variation småfoglar, pris 150 specier; af Bergensaren Böe, som under 12 år i Paris studerat blomsteroch stillebens-målningen samt i färgprakt och framställning af rosor ej öfverträffas utaf gamla holländare, förefunnos , blommor, conchylier och perlor, pris 80 specier, samt en ensam rosenknopp till 20 specier. Bodoms , bautastenar vid stranden till 250 specier; Lerches interiörer i aqvarell från italienska kyrkor och kloster; Eckerbergs, Morten Millers, Thurmanns, Wexelsens, Jacobsens, Askewolds och de båda Nielsenernas norska landskaper förtjena jemväl ett hedrande omnämnande, likasom F. Bolls ,,storm med vrak på norska kusten, Bergsliens genremälning bondslickor, arbetande på brudlinet, Munthes vinterlandskap och Lorchs humoristiska ,,pousse cafö, nemligen en man, som bakom sin i ländstolen insomnade kära hälfts rygg smyger sig till det öppna skåpet och slår i åt sig några hjertstyrkande droppar. — Edinburgs konstförening vann på sin srilott ,,en svensk kuststad af Collett, till 120 specier. Jag tror, att en fremmande, som betraktade denna samling, skulle få en ganska god idå om den ståndpunkt, på hvilken den norska målareskolan i detta ögonblick befinner sig. Tvenne anmärkningar måste dock göras, nemligen den för nationaliteten nedslående, att det egentligen här är Disseldorfs målareskola, som är representerad — det tjenar till intet att förneka detta, om än de valda motiverna som oftast äro norska; vidare uppgå våra målare nästan i idel landskaper, som skänka alltför liten variation i en så stor samling. Resultatet af detta norrmännens fasthållande vid nämnda i de flesta afseenden temligen obetydliga tyska stad, i stället för att vända sig till Italien och Paris, hvaröfver under de sednare åren så ofta klagats, blir, att den tyska konsthistorien engång kommer att bemäktiga sig hela den nuvarande norska målareskolan. Nekas bör dock ej, att det är svårt att få dessa förhållanden förändrade, så länge vi icke i vårt eget land ha någon konstakademi. Tvenne mycket respektabla konstnärer ha på de sednare åren försökt att bosätta sig här hemma, och de ha båda haft beställningar nog; dessa äro landskapsmålarne Morten Miller och Lckersberg, hvilka båda genom sina målareskolor, af hvilka Eckersberg åtnjuter understöd af storthinget, betydligt bidraga till utvecklingen at de konstnärliga förhållandena i vår stad. Af större arbeten, som de utfört, må nämnas dekorerandet med landskapsmålningar af rum för våra rika grossörer på deras landställen. Sämre har det gått bildhuggarne när de något enstaka år försökt att slå sig ned i hemmet, ty dels är sinnet för skulpturen föga utveckladt, då vi nästan nelt och hållet sakna samlingar af plastiska arbeten, dels äro bildhuggarnes arbeen alltför kostsamma att tillegna sig för mdra än mycket förmögna personer, af wilka här ej finnas många. Kopior af omerska och grekiska antika byster till constföreningarne, och någon enstaka gäng in porträttbyst af en bekant afliden är let enda, som skänkt bildhuggarne en slig sysselsättning och inkomst. Konstöreningarnes stora betydelse under våra må förhållanden har då varit att framalla den smula konstsinne, som nu föreinnes i landet. En ritskola för handterkare underhälles här istaden af staten, nen denna förmår icke att uppfostra tnstnärer; dessa måste genast ut i verllen för att studera och äro nästan i samna ögonblick förlorade för sitt fädernesand. Förhållandena i konstnärligt hänsende äro dock ännu ej så långt utveckade, att någon vågat föreslå upprättanet af en konstakademi hos oss. Efter et Christiania Konstförening verkat i omring 25 år, erhöllo de andra större stäerna efterhand hvarochen sin konstförning: Bergen, Throndhjem, Stavanger ch nyligen Drammen, medan Christiansand bildar en silialafdelning af Christiaias. II. M. Konungen understöder alla essa föreningar genom att betala ett törre antal lotter i dem. Till ersättning inner II:s Maj:t reguliert ett par konstaker härifrån landet, så t. ex. denna gång id utlottningarne i Bergen och Throndjem en liten landskapsmålning till 25 pecier af Schilling och ett stort koppartick efter Knaus, ,,taskspelaren. Jag har tillåtit mig att bär ofvan lemna ågra notiser om våra konstförhållanden, medan just nu på enskild väg den angema U AHUm: HAICAn når Ace att I Pra