Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1869, sida 2

listjenare är alltför skarpsinnig, anmärkte Dougal lugnt, — och en förryckt hjerna kan ofta ge förslag, som vid närmare betraktande visa sig vara mera utförbara än de i början föreföllo. — IIVilket betyder att ni ännu smickrar er med hoppet, att jag skall bifalla ert förslag? — Det gör jag visst, det. — Nå väl, Dougal, efter ni så envist fasthåller denna galenskap, så måste jag ändra min vänliga ton och säga er kort och godt, att jag inte under några omständigheter tar er med mig utöfver gränsen af detta träsk. Vill ni ha några sovereigns, så stå de till er tjenst; vill ni deremot inte ha dem, och föredrar ni att utbasuna min hemlighet, så står det er fritt. Bättre att en Mac Leary förvandlar sig till en Mac Ivor än tvärtom. Hvarken ni eller någon annan menniska kan hindra mig från att inträda i mina rättigheter. Medan Mac Leary talade, hade Dougal nickat med ett visst uttryck af öfverlägsenhet. Men då den unge mannen tystnade, blickade han fryntligt grinande upp mot honom. — Sonny, sade han sakta, nästan hviskande, — det hjelper inte, har nu en gång fått i mitt hufvud att jag skall bli er tjenare. Är för ärlig att prata om saker, som inte angå mig, men likaså fast besluten är jag att inte släppa detta tillfälle att få tillbringa mina gamla dar i behagligt lugn. Hur väl jag menar med er skall jag bevisa er, om ni med lugn vill lyssna till mig under en qvart. Det är för Janets skull, tillade han urskuldande, då han märkte att Mac Leary med