Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. III. llemligheten. Då Mac Leary bullersamt nalkades elden, uppreste Dougal sig, och i det han gnuggade sig i ögonen, betraktade han noga mellan sina fingrar den unge mannens anletsdrag. — Hur är det med gumman? frågade han, då han af Mac Learys allvarliga och slutna min trodde sig ana, att den sistnämnde ej var sinnad att först bryta tystnaden. Den tilltalade blickade upp öfverraskad och riktade sina blickar skarpt mot högländarens ansigte, likasom för att läsa i hans själ. — Fan har ändtligen tagit henne, sade han derefter kallt. — Hm, således hade hon rätt ändå; måtte ha varit en märkvärdig qvinna, som kunde så der noga bestimma sin död, svarade Dougal och dolde sina listiga ögon till hälften under ögonlocken. — Hon skulle kanske ha lefvat något längre, om inte ansträngningen och sinnesrörelsen, som framkallades af hennes ord till mig, hade varit för mycket för AA. Tr m AYÅ. 0