Urän Nyköping.) . Äfvintyrerskön Selma Levander. I ,Bödermanlands läns tidning skrifves: Den för sina bedrägerier bekanta äfventyrerskan Selma Levander, Selma Axellina Sylvander eller Selma Johansson, men efter prestbetyget Anna Sofia Persdotter, sitter sedan några veckor på cellfängelset i Nyköping, der den 5 dennes med. henne hölls ransakning. Målet hade blifvit uppskjutet från någon dag i sistlidne December månad af det skäl, att arrendatorn J. P. Pettersson i Kjulshammar, Lunda socken, icke, ehuru kallad, kom tillstädes, hvarföre han vid 20 rdrs vite var ålagd att nu Big infinna för att såsom angifvare och målsegare höras. Sessionsrummet var ända till trängsel uppfyldt med folk, hufvudsakligen, såsom raangen ock uttryckte sig, för att se sarmanträffandet Mellan Pettersson och lilla Seima. Etter det häradshåfding lIelleday gifrit befallming om den häktades införande och hon, Selma, blifvit ställd på de tilltalades sida, kastade hon spejande blickar i rummet, och vid åsynen af Pettersson neg hon ända till golfvet och sade med låg röst: ,O herre Gud, se min svärfar! Arrendatorn Petiersson, naturligtvis ihågkommande den tid då han här i orten presenterade henne för auktionsförrättare, köpmän m. fl. såsom en rik arftagerska samt blifvande medlem i Petterssons familj, blef så förtjust af Selmas kärleksfulla helsning, att han nu, i strid mot sin angifvelse, på det bestämdaste förklarade att att han icke på något sätt at henne blifvit bedragen. Han medgaf likväl, att Selma, utan att vara af honom känd, vid Kjulshammar erhållit föda och husrum samt att han skjutsat henne några gånger, allt utan betalning, emedan sådan ej varit ötverenskommen; men att Selma slutligen rest utan att ens säga farväl åt Pettersson och hans familj. klagaren, landsfiskalen Åberg, tillkännagaf att arrendatorn Petterssons bemödanden att nu frikalla den tilltälade från ansvar för hennes, Pettersson till skada, begångna bedrägeri, så mycket wer vore förvånande, som Pettersson sjelf för åklagaren angifvit, att hon under uppgift att heta Selma Levander samt vara rik, inledt Pettersson att, emot öfverenskomna 25 rdr i månaden, åt sig bestå bostad och mat, men att hon, som sederMera rymt från Pettersson, hvarken för logis, mat eller erhållna skjutsar erlagt någon betalning; och ansåg åklagaren, att då den tilltalade genom falsk uppgift om sitt namn, stånd och vilkor såunda, på arrendatorn Petterssons bekostnad, beredt sig förmån, hon för denna sin brottslighet borde pröfvas saker till ansvar. Med mera ifver än förut anhöll Pettersson, att de emellan honom och Selma förehafde affärsförbindelser icke måtte utgöra föremål för någon domstolens pröfning, emedan han icke ansåg sig haft någon förlust på henne; och förnekade Pettersson att hafva hos åklagaren angifvit Selma för något brott. Vidare framgick af Petterssons berättelse, att han fortfarande tror Selma vara rik, enär han öppet förklarade att hans korrespondens med Selmas penningeförvaltare icke ånnu afslutats. Sedan rättens ordförande afstyrkt äklagarens begäran att med vittnen styrka ait Pettersson angifvit den tilltalade för ej mindre berörde, än äfven flera brottsligheter, såsom icke inverkande på saken, med tillägg att det torde blifva svårt att bevisa det hon svikligt förfarit emot Pettersson, då denne dertill sjelf nekar, afkunnades omsider utslag i saken, hvarigenom Selma från allt ansvar frikändes. Till bevis på den otack Pettersson fick åtnjuta för sin sträfvan om Selmas frälsning, kan nämnas, att omedelbart efter utslagets afkunnande, anhöll hon att Pettersson måtte åläggas att till henne utgifva 22 rdr, utgörande värdet för den förlofningsring hon, på Petterssons inrådan, gifvit dennes son.