SPANIEN. Angående uppresningen i Malaga skrifves: Att upproret skulle få samma utgång som det i Cadix, kunde dess anstiftare väl förutse, och med detta varnande exempel för ögonen kan det så mycket mindre ursäktas, att de utsatte staden för alla ett krigs fasor. Till all lycka var icke hela milisen dåraktig nog att inläta sig på ett hopplöst motstånd mot den armå, med hvilken Caballero de Rodas framryckte, för att utföra afväpningsordern. Redan då generalen den 30 December inträffade i Antequera, antogo några bataljoner af milisen i Malaga en siendtlig hållning, upprättade barikader och intogo starka positioner. Deremot lät äfven Pavia trupperna taga i besittning en del fasta platser, specielt tullhuset, befästningarne vid Alcazaba, banken och kathedralkyrkan. Dagen derpå fördes underhandlingar, hvilka åtminstone hade den verkan, att två bataljoner af milisen förklarade sig icke vilja deltaga i upproret oeh drogo sig tillbaka till kathedralen. Samma dag intraffade Cabbalero de Rodas och proklamerade belägringstillståndet i staden och provinsen samt uppmanade de frivilliga, som icke åtlydt befallningen om vapnens utleverering, att aflemna desamma. Tillika appmanade han konsulerna och alla fredliga innevånare att under dagens lopp lemna staden, för att undgå följderna af de åtgärder, som blefvo nödvändiga mot de upproriska. På eftermiddagen kom det i en af stadens yttre delar till den första sammandrabbningen; efter en lång strid eröfrade soldaterna en barrikad. Nyårsdagen på morgonen förekommo, sedan förnyade underhandlingar misslyckats, gatustrider på många håll. Mot en barrikad på den öfver Guadalmedina ledande Tetuan-bryggan lät Caballero icke endast sina trupper, utan äfven flera krigsskepp och kustfartyg operera. Barrikaden försvarades under flera timmar af de upproriske, och då den omsider eröfrades, hade en ny med två kanoner försvarad barrikad der bakom uppstått, om hvilken en lika hårdnackad strid förekom. Kanonerna på fartygen riktades jämmerligt illa; de flesta kulorna träffade husen, istället för barrikaderna eller de upproriska. Trupperna voro dock så starka, att segren icke kunde fela. De intogo båda bryggorna öfver floden, stadsqvarteren Trinidad och Perchel, derefter den vackra och breda Alameda, från hvilken sistnämnda anfallet leddes mot de fiender, hvilka ännu höllo stånd i den inre och äldre delen af staden. Militärguvernören framryckte emellertid genom gatan Santa Maria och besatte efter hård strid en del af Konstitntionsplatsen, då natten inbröt. 600 fångar hade fallit i truppernas händer, och försvagade genom denna och andra förluster, vågade de upproriska icke att följande morgonen fortsätta striden; många flydde ur staden. Caballero de Rodas höll sitt intåg, och lugnet i Malaga var återstäldt. I bref, som vi derifrån erhålla, berättas förskräckliga saker om soldaternas beteende, i hvilka spetsade qvinnor och barn, rof och prundring spela hufvudrollen. PDlamana nack