Södra teatern förekommo t. ex. åtskilliga .nissar, allegoriserande det förflutna årets vigtigaste tilldragelser. Bland dem fanns äfven ursprungligen ,jernvägsnisse, men denne förbjöds såväl att visa sig på scenen som att derifrån varda nämnd — .,emedan hr öfverste Ericson heter Nils. — I minne torde ännu vara huru i en på Ladugårdslandsteatern gifven tysk bearbetning, ,Det höga C, af Aug. Säfström, den menlösaste af alla menlösa teaterförfattare, följande kuplett: sNu ha vi fått oss nya gator; Ja, nya gator i Stockholm. Och till stor harm för drinkarne Man dragit in på brinkarne. Tra lalla la, tra lalla la — Det var bra för oss alla: förbjöds troligen på grund af , sådana missbruk, hvarigenom teatern som ett moraliskt bildningsmedel kan motverkas, såsom det så vackert heter i den ,,underdåniga skrifvelsen om censurförfattninen. Ensamt berättelsen om alla de trakasserier, hr Hodell varit utsatt för — alltid rörande småsaker — från teatercensurens sida, skulle med säkerhet fylla ett helt nummer af Handelstidningen. I fjor fick hr Hodell i sin nyårspjes bland annat ej framställa ,,monsieur Chassepot och med knapp nöd tilläts han i en kuplett påminna allmänheten om att lemna bidrag till fru Carlns bazar. Prof på huru det gått hr Hodell med hans nyårspjes i år, omtalades i mitt förra bref. Straxt före Karl XII-stodens aftäckning inlemnade hr IIodell till censurering ett tillfällighetsdivertissement: ,, Folkets dom. En af figurerna, en till karolin utklädd hästgardist, hade en kuplett att sjunga: ,Bland andra festligheter när första Maj det är, det hör till rariteter att se mej klädd så här..: Då rider hela bandet kring Djurgåren under fest och sen till Ladgårdslandet till ,,Lifgardet till häst. — ,Men min bäste hr Hodell, sade skådebanans officiele custos morum, ,, det här går inte för sig! Att på ett sådant sätt förolämpa kongl. Lifgardets till häst. officerskår! — ,Jag? sade hr Hodell,, har jag förolämpat offlieerskåren? — ,Ja, herrn har kallat deras cortge på 1:sta Maj för , hela bandet. ÅÄtt kalla en kår för ,band, är en förolämpning! Med ett ,,band menar man t. ex. en samling banditer ... Löjtnant Harmens o. a. hade ännu icke skurit sina lagrar i Kungsträdgården, och hr Hodell kunde således tryggt försäkra, att han aldrig haft en tanke på hästgardets officerskår, utan endast velat framställa en simpel hästgardist, som ibland spökas ut till en Karl XII:s buss, för att gifva omvexling åt konung Carl XV:s svit, då högstdensamme behagar taga sig en promenadridt, samt att uttrycket , hela bandet egentligen nedskrifvits för att i hast få rim till: ,,Ladugårdslandet. Kupletten fick nu stå qvar; men att ,Gasmätaren tilläts sjunga: .Nu är jag arg på allt bråk och allt klander, på fotogn och professor Wilander — kunde omöjligt bifallas. Det är föröfrigt ej endast från Stockholm dylika småhistorier höras. Jag tror att äfven från Göteborg ett och annat i den vägen förnummits. Säkerligen minnes man hos Er allmänt huru för två år sedan för en teaterföreståndare, som spelade på Mindre teatern, att en, som det tycktes, ganska oförarglig kuplett i ett nyårsskämt ströks, samtidigt med, att det ej var censuren, utan stadens tidningar, som rensade scenen från de osedliga och vidriga produktioner, samme teaterföreståndare försökte bjuda allmänheten på. Vid fera tillfällen har man vid riksdagarne sökt få bort teatercensuren — bl. a. väckte en gång Blanche motion derom — men under ståndsriksdagarnes tid mötte detta borttagande alltid motstånd från ridderskapet och presterna. Under riksdagen i fjor väckte hr Svensön i andra kammaren motion i samma syfte. Sedan utskottet afstyrkt motionen, förekom -den till diskussion i kammaren under slutet af ett aftonplenum, då tröttheten tycktes öfverväldigat kammarens medlemmar, att de utan vidare gaf utskottet rätt, och första kammaren följde exemplet. Troligen väckes äfven vid den instund. riksdagen förslag om teatercensurens borttagande. Måtte det då lyckas bättre! Ifall hri lagstiftare ej anse tidningspressen och publikens egen urskiljning vara tillräckliga korrektiver mot att på scenen skulle uppföras och tålas stycken, sårande för allmänna sedlighetskänslan, torde, i likhet med hvad som gäller om tryckta skrifter, dramatiska arbeten, uppförda på scenen, kunna åtalas och komma under jurys domsvärjo. Då svenska teaterns historia engång blir skrifven och läses af våra efterkommande, skola de säkerligen utropa: hur kunde i Sverge anno 1869 dramatikens estetiska och moraliska vård vara öfverlemnad åt polisen ! Men — skola de tillägga — allt i den vägen kunde man tänka sig i de dagarne, då t. o. m. de fosterländska sånggudinnornas tempel skändades genom muftbalar! . — 3 — UTRIKES. TRANTKERIRT — a—cW—ä— — — — — — — — — VV —— — RAA — H——— mm dis FA ke —