Vv någon olycka. — ,I dag har en bomb slagit, ed i hans tält — svarade Logan —; allt som anns derinne splittrades och förstördes, Öfverste Mattsson gick ut, ledsagad af Logan, för att kasta n blick på stället, der tältet haft sin plats. Man underrättade honom att lemningarne af Stålbrands kropp förvarades i en tältsäng, öfver hvilken en ilt var utbredd. Bestört lyftade öfverste M. en lik af filten; i sängen fanns endast en packe segelduk och diverse småsaker. Då general Logan såg den ötverraskning, som målade sig i gästens msigtie, brast han ut i högt skallande, hjertligt skratt. Ser ni, min bäste öfverste M. — ytirade han — det är fullkomligt sannt att Stålbrand träflats af en olycka, ty, som jag nyss nämnde, en bomb har förstört hans tält och allt, som fanns deruti. Men sjelf var han icke inne då olyckan skedde — han lefver och mår förträffligt! — Samma dag gjorde öfverste M. bekantskap med sin ryktbare landsman. — General Logan var känd som en af armåens störste skämtare; i förevarande fall var skämtet något grofkornigt; men i ett läger och midt under brinnande krig är man icke så finkänslig eller nogräknad. Då general Sherman — den tappraste bland de tappre — nyligen reste genom Minnesota, arrangerades för honom i en af städerna en storartad bankett, som bevistades af omkring 600 personer. Öfverste M., som äfven var närvarande, kom af en händelse att nämna, att han var landsman till general Stålbrand. Vid detta namn reste sig Sherman och yttrade med hänförelse: ,,Stålbrand — mina herrar, Stålbrand är en af de utmärktaste och tappraste officerare i hela amerikanska armöen! — Ett sådant vitsord af en sådan man har något att betyda. Nytt pansar. Den österrikiska tidskriften ,,Archiv fur Seewesen meddelar efter ,,Wehrzeitung en underrättelse, som, itall hon bekräftar sig, skall sifva ännu en impuls till den underbara utveckling sjökrigsmaterielen på de sednare åren varit underkastad. Åt kejsar Napoleon skall hafva hembjudits en uppfinning, heter det, som vid förut anställda försök visat sig användbar och som går ut på att förminska de nya skjutvapnens förstörande verkan. Det ämne, som för detta ändamål begagnas, är ett slags filt, bestående af en seg, klibbig massa med åtskilliga ingredienser, hvilkas sammansättning är uppfinnarens, italienaren Muratoris, hemlighet. Det med kraftiga maskiner tillredda ämnet stöpes såsom flytande metall i formar, och när det stelnat, motstår det kulor lika väl som det bästa stål. Vid de gjorda försöken har visat sig, att Muratoris filtpansar kan motstå bajonettstötar, sabelhugg och revolverskott på nära håll. Chassepotgevärens kulor genomtränga icke pansaret på ett afstånd, som öfverstiger hälften af deras skottvidd, och på närmare håll mister kulan en betydlig del af sin kraft. Men uppfinningen har sin största betydelse för örlogsfartygen, emedan dessa kunna använda den nya beklädnaden utan att hafva dessa ofantliga dimensioner, som ståloch jernpansar kräfva. Filtpansaret har dessutom den fördelen framför jernplåt, att det icke såsom denna krossas af genomträngande projektiler, utan tvertom gifver efter som kautschuk och sjelft till en del sluter det genom skottet uppkomna hålet. Dertill kommer, att det kostar proportionsvis endast fjerdedelen mot stålpansar. En nyårsgåfva till Prim. General Prim har? enligt ,,Indep.! Belge, fått såsom nyärsgålva sig tillsänd en mycket vacker låda, inlagd i siden, och till hvilken hörde en liten silfvernyckel. Då lådan öppnades, fanns i densamma en liten galge och en guillotine samt ett fotografiporträtt af Prim med underskrift: ,, Antingen det ena eller det andra. En dylik nyårsgåfva skall hafva blifvit skickad till general Serrano. Fyratioåtta kronor. ,, Huru många konungar skola efter mig sitta på Sverges tron? berättar sagan att Erik Segersäll frågat Odin, då han efter striden på Fyrisvall blotade åt honom. Svaret blef honom gifvet i en dröm. Han skulle nemligen spränga ,, konung Sverkers häll och der finna en tafla, som kunde upplysa allt hvad han önskade veta om sina efterträdare. Sagan förtiger, hvilken denne Sverker varit; någon konung med det namnet hade ej före Erik Segersäll regerat i Sverge; ej heller berättar hon hvar hans bäll funnits, likagodt, Erik visste det, och han gjorde hvad honom blifvit sagdt i drömmen. Hällen sprängdes således och konungen fann derinne en tafla, rikt smyckad med guld och ädla stenar. På ena sidan stod ett aflångt fyrkantigt bord, med tre gånger nio kronor deromkring, betecknade med konungarnes namn; och på den andra ett trekantigt bord, med tre gånger sju kronor. Alla dessa kronor voro belagda med färger, hvilka utmärkte konungarnes härkomst; blå för de svenska, grön för de norska, röd för de danska och gul för de tyska. Erik Segersäll tog den profetiska taflan och lät förvara henne bland sina andra skatter. Hon skall ock sedermera under flera århundraden funnits bland rikets klenoder i skattkammaren. Det förtäljes vidare, att erkebiskop Gustaf Trolle under Gustaf Vasas befrielsekrig emot danskarne tillegnade sig taflan och förde henne till Danmark, der han borttog ädelstenarne och lemnade henne i förvar hos en prest i Roeskilde. Denne flyttade sedan till Sköfde i Skåne, tog henne med sig och lät uppföra henne på kyrkans inventarium. Men snart kom åter en biskop, Nils Hvide i Lund, och bortstal taflan. En prest i Skåne, mäster Jakob kallad, skref då en nidvisa om biskopen, anklagande honom för denna stöld. Han kunde dock icke bevisa sin beskyllning, dömdes derföre till döden och afrättades i Köpenhamn. Ilans sista ord på afrättsplatsen skola varit: ,Skal nu mäster Jakob miste sitt liff, For hanen gal. Saa er dog bispen en tyff, For stenen han stal; hvilka ord, säges det, äfven stå inristade på mäster Jakobs grafsten. Af detta tillägg i berättelsen tyckes det vara troligt att taflan verkligen funnits, om också hennes tillkomst bör sökas i en nyare tid än Erik Segersälls. Den anförda beskrifningen banar sjelf en ledning härför. Det säges nemligen, att kring det fyrkantiga bordet betunnos tre gånger nio kronor, och att endast dessa voro ,,betecknade med konungarnes namn. Derföre, och, ehuru vi hysa all aktning för gamle Odins siareförmåga, antaga vi att taflan först tillkommit sedan de namnheteck