Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1869, sida 2

len engelska, vid hvilken tackjernet omsmältes i lamugn och ur denna göts i en rörlig, päronformig ugn, i hvilken dess förvandling till stål verktäldes, sedan en del af föroreningarne blifvit vid omsmältningen aflägsnade. Den svenska metoden var billigare, men fordrade bättre råämne, den engelska var mera lämplig för massproduktion. Detta år (1859) började man äfven i England få brukbart stål i större mängd. 1860 kom man på en sedan alltmer tillämpad tanke att drifva tackjernets afkolning så långt som möjligt och sedan genom tillsats af olika mängd spegeljern erhålla stål af önskad hårdhetsgrad. 1861 började Frankrike deltaga i tillverkningen. 1863 hade redan 13 författare skrifvit om Bessemersprocessen. 1864 på råren funnos Bessemersanläggningar i England, Sverge, Frankrike, Belgien, Tyskland, Ryssland och Österrike. Man började nu använda Bessemersstålet vid jernvägarne. Under de följande Aren fann man dess nytta och användbarhet till ångpanneplåt, pansarplät, hjulband, kanoner, lokomoivoch vagnsaxlar m. m., och i åtskilliga afseenlen befanns Bessemersstälet fullt kunna täfla med och äfven öfverträffa de andra stälsorterna. Så hade t. ex. hjulband af Bessemersstål från Neuberg (Österrike) med en linies afnötning gått 92 mil längre än dylika af Krupps gjutstål och 807 mil längre än hjulband af puddelstål från Bochum. 1867 hade tillverkningen stigit till 11 mill. i alla Europas länder tillsammans, ehuru processen innu ej uppnått synnerligen mycket mera än 11 irs ålder. Af förekommen anledning. I ,,Norrbottenskuriren läses följande annons: Med anledning af John Ericssons sednast gjorda uppfinning solmaskinen) försäljes ved, liggande vid barlastkajen, till nedsatt pris af Isak Grape. I en ballokal i Paris, der entreen är ungefär is öre rmt och publiken till följd deraf derefter, invänder man följande sätt för att utkräfva bealningen. Midt under en dans tystnar musiken olötsligt och uppassarne afspärra derpå med jerntänger det rum, hvari de dansande betinna sig, så att ingen kan komma hvarken ut eller in. De lansande åtskiljas derpå i tvenne partier genom ett skrank, som framdrages tvert öfver salen, hvarpå penningarne inkasseras. När detta försiggått )orttages skranket, orkestern spår åter upp och lansen fortsättes med förnyad liflighet.